Ventilerar (tw våldtäkt/sexuella trakasserier)

Läste precis Daddyissues senaste inlägg vilket gav mej flashbacks angående sådant jag blivit utsatt för rent sexuellt...
Precis som så många andra tjejer/kvinnor där ute har även jag blivit utsatt av killars/mäns skit och deras tro att våra kroppar tillhör dem.

Som när jag var kär i en kille och han skulle sova över hos mej för första gången. Jag hade aldrig haft sex då och sa till honom att jag inte ville göra nå sånt för jag kände mej inte redo. Men helt plötsligt känner jag både hans händer och hans kön innanför mina trosor, tryckandes mot mej. Och jag hamnade i sådan chock och rädsla att jag inte vågade säga ifrån.

Eller den gången jag hade sex med en kille och vi körde doggy. Jag började få ont så jag drog mej undan varpå han greppar tag i mina höfter, drar mej tillbaka, håller fast mej och fortsätter.

Eller den gången jag hade mens och killen i fråga ansåg att "period week means blowjob week" och drar ner sina byxor och kalsonger. Jag säger att jag inte vill, att jag inte känner för det, man han trycker ner mitt huvud mot hans kön.

Eller alla de gånger jag inte velat ha sex eller avbrutit under sex för att jag inte längre vill och personen blivit fly förbannad på mej. Skrikit på mej och kallat mej fula saker. Ffs, det slutar inte ens där...Alla gånger jag blivit slagen också. Alla blåmärken jag burit på. Min ömmande kropp jag släpat runt på.


Alla de sakerna påverkar mej så extremt mycket även idag, även om de flesta av de händelserna skedde för flera år sen. Jag har aldrig berättat för någon om detta. Någonstans är det skönt att få ur sej det för det är så jävla tungt att bära på. Det är så hemskt att ha det här i sitt bagage och att under vissa sammanhang få dessa minnen sköljandes över sej vilket försätter en i sådan ångest att man bara skakar och gråter och vill slita av sej sin egna hud.
Det har tagit väldigt lång tid att skriva detta inlägg då jag behövt ta pauser...Men jag tror att detta är ett steg i rätt riktning att faktiskt bearbeta allt och börja ta mej framåt. Detta kommer alltid att finnas med mej men jag är trött på hur mycket det förstör för mej. Hur de förstörde mej.

Ytterligare en sak som hjälpt mej väldigt mycket senaste tiden är killen jag ligger med ibland. Han kollar alltid av att jag mår bra och att allt känns okej och han har allt fokus på mitt välbefinnande. Jag känner mej oerhört trygg med honom och jag kan säga ifrån om saker, han har all respekt för mej. Och jag för honom såklart.
Med honom är det så som jag vill ha det, jag behöver inte vara rädd för något.


Nu ska jag ta en svinlång promenad, lyssna på musik och andas.