Terapi för själen

Fick värsta rycket förut och spelade keyboard i 1,5 timme. Inte spelat på månader pga noll motivation men fick feeling nu ikväll helt plötsligt. Lite traggligt till en början men ackorden sitter i muskelminnet trots allt.

Håller på att lära mej Brother av Falling In Reverse. Den är fin, och väldigt sorglig. Alltså verkligen fantastiskt sorglig.



Spelade igenom denna låt några gånger också:



Och Snuff av Slipknot.

You see the pattern?
Lugna men ändå mäktiga, sorgliga låtar med en stark text som ger en gåshud och får gråten att stiga i halsen. Thats's my cup of tea, uppenbarligen. Ska försöka ta upp spelandet mer igen, det är verkligen givande. Och håller på att spara ihop pengar till en ny, ordentligare, keyboard. Piano vore såklart att föredra. Mmhm. Men det är lite omständligare, lite lätt otympligt sisådär.