Känner mej speciell

När jag satt i personalrummet under min rast kom en kollega in och sa att en elev specifikt sökte mej. Hon sa att hon försökt förklara för eleven att jag hade rast men eleven hade sagt att det var väldigt viktigt att det var just jag som kom. Så jag övergav min rast och kollade vad det gällde.
Möttes av en tjej, 7 år gammal, vars hår var på väg att falla ut ur hennes slöja och hon ville ha hjälp att få ordning på det. Så vi låste in oss på en toalett så ingen skulle störa när hon tog av sej slöjan, och så flätade jag ihop hennes hår.
Jag brukar hjälpa henne med håret innan hennes idrottslektioner, var därför hon ville att det var just jag som hjälpte henne nu också. Det kändes ganska fint faktiskt.

Senare på fritids fick en elev ett riktigt raseriutbrott och jag var den absolut enda hon ville vara med.
Senaste veckorna har jag varit den enda hon vill vara med när hon blir sådär riktigt arg, ingen annan duger. Sagt och gjort, vi gick lite åt sidan och så läste jag en bok för henne. Sakta men säkert lyckades jag vända hennes humör till det bättre igen.


Senaste veckorna på jobbet har varit oerhört stressiga och jobbiga, men stunder som dessa får mej att fortsätta orka <3