Ärrad för livet

Såg Eclipse i fredags och det är helt sinnes vad bra det var. Stod längst fram med brorsan och hoppade och skreksjöng som om det ej fanns en morgondag. Då mådde man alltså.



Efter deras spelning fick vi komma backstage tack vare att brorsan kände en som jobbade där. Hur grymt?
Dock är jag inte speciellt lång så det här med att komma över staketet var ej min starka sida (och det faktum att jag inte var helt nykter heller), sååå bror min lyfte över mej bara det att han hade en tänd cigg i munnen... Han fimpade på mej...i ansiktet...
Fyfan vad ont det gjorde. Blev ett märke, kommer troligtvis bli ett ärr. Men det är okej, helt klart värt det.



Tog bussen hem 2 på natten. En promenad på 1,5 km hem från busshållplatsen och massa alkohol i kroppen resulterade i att jag behövde panikkissa. Så sprang in i en skog, i total mörker, rakt in i en taggbuske, som naglade sej fast något så brutalt i mitt lår. Märkte dagen efter att det blev ett gäng sår av det. För det var ju liksom inte nog med att bli fimpad i fejjan :)))

10 av 10 fredag - skulle lätt göra om allting, skadorna inräknat.