Trassel

Årets första jobbdag gick sådär.
Klev upp - klädde på mej - åt frukost - gick ut till bilen - bröt ihop - hörde av mej till jobbet - gick in - la mej i sängen igen. Det blev inte mycket mer än så första jobbdagen efter ledigheten...

Under november och december fick jag en tjänst som elevhandledare som gjorde så mycket för min självkänsla.
Efter 1 års tid med vikariejobb fick jag äntligen ett schema att gå på och var garanterad 30 timmar jobb i veckan. Det var så skönt med den tryggheten rent ekonomiskt. Men nu, nu verkar de vela ha ner mej som vikarie igen.
Vilket egentligen inte borde gå för enligt det nya anställningsavtalet jag skrev på då i november står dej ej längre något om vikarie, som det gjort på mina gamla avtal. Ändå är det däråt det lutar åt från deras sida och jag har ingen lust med det. Att överge en trygghet med garanterade timmar och ett schema och återgå till att aldrig veta när eller hur mycket jag kommer få jobba och därav aldrig veta hur lönen kommer se ut. I think not.

Detta har cirkulerat i mitt huvud så ofantligt mycket att jag blir illamående.
Har både mailat och ringt biträdande rektorn men utan framsteg. Och kan tycka att hon borde ringa upp när hon ser att jag ringt så många gånger (?) som en vanlig människa gör när man har missade samtal :)))

Jobbdagen jag missade idag var ett vikariat.
Arg på mej själv som ej lyckades ta mej iväg men ännu argare på dem som delar ut vikariejobb till mej och tar min tjänst ifrån mej. Och dessutom inte ens kan prata med mej om varför eller hur de tänkt sej.

Allt är kaos. Livet är trassligt.