"Du vet att det där är permanent va?"

Tatuerade mej förra veckan och kan ej sluta titta på dem? Är så himla nöjd och fascinerad över att jag ens klarade av det med tanke på min extrema rädsla för nålar?? Ont som fan gjorde det men ack så fint det bidde.



Bilden på rektangeln är så ocharmig dock.
De andra la jag lite energi på pga la upp dem på instagram men då rektangeln handlar om min kamp mot psykisk ohälsa har jag den liksom lite mer för mej själv, mest av den anledning att folk runt om mej inte vet hur jag faktiskt mår och vad jag gått igenom och orkar inte dra hela den storyn för det tar en vecka och jag gråter varje gång...Men den är där för mej i alla fall och det känns riktigt bra.
~Den är en andningsövning förövrigt~

Kommer för evigt koppla Slipknots låt Surfacing till smärta då jag lyssnade på den medan första tatueringen gjordes. Under de 3 andra tog jag dock ur hörlurarna och satt och pratade med de andra istället.
Fingrarna gjorde överdrivet ont att tatuera. Fyfan. Under görandet av kvinnosymbolen började jag bli yr så var tvungen att lägga mej ner. Tack och lov hade hon precis hunnit klart samt att det var den sista hon gjorde. Så jag fick ligga och vila en stund medan hon plastade in mej. Trots det är jag sugen på att tatuera fingrarna ännu mer :')

Jobbiga nu är att de kliar. Läkeprocessen är fan jobbig...