Trubadurkväll

Min bror agerade trubadur på den lokala krogen i lördags så självfallet var jag där och supportade.
Medan resten av sällskapet beställde in öl och cider hade vi lilla mej, som beställde en kopp te. Mamma följde med mej fram till disken på grund av min sociala fobi, vågade inte gå iväg själv...Fick teet gratis, vet ej varför, men uppskattades.



Te gör mej lugn, att ha en kopp te mellan händerna är som att hålla i en kopp med trygghet

Det var kul att se brorsan spela och sjunga, han är så duktig.
Vid ett tillfälle sa han "denna låten är till min syster, för jag tycker om henne" och så spelade han 45 av Shinedown <3
^Det är en av våra gemensamma favoritlåtar som vi relativt ofta brukar sjunga ihop här hemma när vi får musikfeeling.

Men sen tog teet slut och det började välla in folk och tillsammans med allt folk började min ångest välla upp och jag satt med gråten i halsen och panikattacken knackandes på axeln...Jag ville bara få springa där ifrån men jag gjorde en av mina andningsövningar lite diskret och lyckades lugna ner mej själv och sitta igenom några låtar till.
Sen åkte jag hem i lugn och ro, bytte om till pyjamas och gosade med katten.

Väldigt stolt över mej själv som både följde med ut samt tog mej igenom den där gråta och fly instinkten.