Stora framsteg

När hann det bli vinter? Sov i långbyxor, på en filt, under en annan filt och täcket mitt. OCH skrapade vindrutan på bilen i morse.

Var till min kurator i morse och pratade. Är alltid snäppet klokare när jag åker därifrån.
I slutet av "sessionen" frågade hon om vi ska boka in nå mer möte men jag kände mest "jag vet faktiskt inte vad vi skulle prata om nästa gång i så fall". Och hon höll med och sa "du har verkligen utvecklats sen vi började prata". Och jag kan nog inte annat än att hålla med. När jag tänker tillbaka och jämför med hur jag hade det för 6 månader sen när jag började gå hos henne så har jag kommit ganska långt.

Förr var panikattacker en del av min vardag, nu kan jag knappt komma ihåg när jag hade det senast.
När ångesten kommer krypandes vet jag hur jag kan hantera den bättre och inte låta den ta över.
Jag oroar mej inte för allting hela tiden längre.
Jag kan slappna av mer och känna "det är okej att jag inte orkade med allt idag, men jag är bra ändå, det kommer en ny dag i morgon".

Så aa, vi bokade inte in nått nytt möte. Jag har fått så mycket verktyg, tips och råd och mår generellt bättre idag så jag ska nog klara av att stå på egna ben nu. Vilket var målet. ~Men jag har hennes nummer om det är så~
Känns superkonstigt och lite tråkigt men samtidigt jäkligt häftigt. Vilken resa det har varit! Den är inte över än men hon har hjälpt mej en jäkla bra bit på vägen.