CharmigPotatis blogg



29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Ett sista inlägg?
26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Självdör

This freaking day tho.

Då alla skolor jag jobbar på hade påsklov förra veckan hade jag automatiskt också det. Så att behöva kliva upp 6 imorse var mindre kul...
Trött och tyngd av ångest. Allt jag kände va "fyfan va skönt att gå och lägga sej och bara tokgråta". Att få gråta ur sej allting och bli helt utmattad efteråt och få sova mer och sedan fortsätta dagen nerbäddad och varva serier och filmer.

Men icke, mot jobbet jag begav mej och grät i bilen istället. Började dagen som rastvakt och stod på skolgården och kämpade mot tårarna, ville bara springa och gömma mej. Inte alls pinsamt att stå med tårade ögon bland alla barn på jobbet. Ush.
Hälsade på en ny kollega när jag kom dit men kom på efteråt att "hälsade jag tillbaka och sa mitt namn? Eller tog jag henne bara i hand i tystnad? Jag vet inte, jag kommer inte ihåg?" Men har en känsla av att jag tog henne i hand i tystnad. Stelt. Varför glömmer jag saker? Simpla, vardagliga saker bara försvinner.


Åt lite plättar när jag kom hem sen i alla fall, tog en varm dusch och satte mej i sängen framför youtube.
Men sen dog kroppen helt; huvudvärk, stel i nacken, ser suddigt, frusen och lyckades bara peta i mej nästan 1 vegokorv och 1 potatis till middag. Jag vet inte ens hur det kommer sej att jag fortfarande är vaken? Eller vid liv typ.


Logga in för att kommentera
TheOccultist Kille, 30 år

Man får sådana perioder. Jag har fått många perioder då jag inte kommer ihåg vad som hänt eller vad jag gjorde under ångest. Det är bara ännu ett skit som ångesten gör.

Du kan ju alltid hälsa på den nya kollegan igen och säga att huvudet inte var på rätt plats.
Det blir bättre!

CharmigPotatis 29 år

Uppenbarligen, himla obehagligt. Hoppas det slutar snart :/

Jo det är sant.
Tack, jag hoppas så!

ChokoChoko Tjej, 32 år

<3

CharmigPotatis 29 år

<33