CharmigPotatis blogg
29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

Senaste inläggen
Ett sista inlägg?26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Elliot Civilstatus: UpptagenLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20
Event
CharmigPotatis har inte lagt till några event än.
Gaydrömmar
Oklaraste drömmen inatt:
Mötte upp en kompis som byggde på något. Någon typ av inhägnad? Sen strosade vi runt på en massa gator kantade av enbart gräs och träd och stötte så småningom på en klump människor som jag inte har en aning om vilka de är?? Vi stod och pratade om något jag ej minns när en prideparad tågar förbi från ingenstans med Thomas Sekelius i fronten. ~Ni vet han från youtube~.
Jag börjar jubla och blir jätteglad varpå den främmande gruppen med människor säger "uppskattar du sånt där? Är du en sån där gaymänniska??"
Och jävlar vad arg jag blev. Skrek på de att "jaa, jag uppskattar sånt där och jaa, jag är en sån där gaymänniska!!". Berättade för de att jag, in fact, är bisexuell och de blev helt ställda och såg extremt förvirrade ut. "Ni vet, jag attraheras av både tjejer och killar". Fortfarande frågetecken från deras sida. "Jag har en pojkvän nu som jag älskar väldigt mycket, men jag kunde lika gärna ha haft en flickvän. Allt det jag känner för och delar med honom kan jag även känna för och dela med en tjej". Då förstod de och var helt plötsligt okej med hela grejen och blev fett supportive istället?!
Sen var vi helt plötsligt i ett hyreshus och letade efter någon som kunde pierca oss/mej?? Det var skabbigt överallt, satt fullt med människor i trasiga kläder i korridorerna. Ingen av de pratade men alla mumlade konstant. Vi hann dock inte hitta nån piercare innan jag vaknade.
Var nog lika bra.
Men alltså va. Vad hände ens?
Stolt över mej själv som stod på mej själv tho. Har väl aldrig ens stått på mej så mycket i verkliga livet :-)