Hopplös

Typ sitter och gråter pga så jävla ensam människa...

Vill åka till Lager 157 för de har jättefina stickade tröjor som är nedsatta till 50:- men har ingen att åka dit med. Pojkvännen jobbar samt bor åt fel håll och den enda vän jag har jobbar också samt bor åt fel håll. Syrran är väl typ den som jag kan (kanske) och vill (förhoppningsvis) följa med, vilket i och för sej vore trevligt, men är så jäkla sorgligt att jag gör allt med min familj och pojkvännen.
Jag är 22 år och har knappt nån annan att umgås med än min familj och pojkvän. Så jävla mobbad.

Fatta mej rätt, jag älskar min familj och Simon men alltså, vore ju kul om jag hade nån mer att umgås mer.

Mitt i skrivandet bröt jag ihop. Så trött på mitt skitliv. Varför vill ingen vara min vän?