Ett hav av blåa blommor

Varje gång mobilen vibrerar hoppas jag att det är från dej.
Varje gång en bil åker förbi hoppas jag att det är du.

Jag har kollat mobilen en triljon gånger idag...Och jag känner hur hoppet sjunker en gnutta varje gång det inte är något där.

Jag kramade om din kudde inatt, den luktar fortfarande du. Jag somnade med tårar rinnandes nedför kinderna. Hur kunde det bli såhär? Du är mitt allt. Du var mitt allt.

*

Jag trodde vi skulle flytta ihop. Göra allt i livet tillsammans. Åldras tillsammans. Vara tillsammans för evigt.

Jag vill förlåta.
Jag vill glömma och lägga allt bakom mej.
Jag vill att allt ska vara som vanligt.
Men jag vet inte om det går den här gången.

*

Jag kommer ihåg en gång när jag var ledsen och du tog med mej ut i trädgården som var full med blåa blommor. Du höll mej i handen medan vi gick runt och jag kände mej så himla älskad. Allting kändes så rätt och självklart. Inget kunde komma emellan oss. Det var du och jag.

Ta mej tillbaka till havet av blåa blommor och säg att allting kommer bli bra igen