Fulhetens moder

Nu har jag möblerat om i mitt rum och sorterat bland mina grejer i 3 dagar bara för att få plats med min keyboard. Min extremt fula keyboard :))))
Den är ju verkligen hemsk...Tangenterna är helt klibbiga från en massa tejp och jag gillar inte att det är olika färger överallt.

Tejpklibbet får jag skylla mej själv för tho.
När ens crusch frågar om hen får sätta maskeringstejp på tangenterna för att kunna skriva bokstäver på så hen håller koll på allt lättare säger man ju inte precis nej. Man säger ja och rusar iväg för att hämta maskeringstejp och penna (: Inte värt. Han började inte gilla mej och jag blev kvar med en klibbigt keyboard. Våga säga nej

^Skämt åsido, detta var för flera år sen och efter det har jag även låtit min lillasyster klistra på grejer på tangenterna.
Jag har idag en fin pojkvän som INTE klibbar på min keyboard. Win win.



Den känns som den passar en 10 åring...Men den fyller sin funktion.
Jag vill ha en vit keyboard, gud va fina dem är! Ska bara sälja min själ till satan först


Ni tänker säkert "hur fan kunde det ta 3 dagar??". Såhär va: jag har noll koncentrationsförmåga och är överallt förutom där jag ska vara