CharmigPotatis blogg



29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Ett sista inlägg?
26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

Hemsökt buss

Klev på bussen imorse för att ta mej till Eskilstuna och sätter mej framför en tjej i ish min ålder.
Efter att ha åkt en liten stund känner jag hur en liten barnhand grabbar tag i min jackärm från sätet bakom mej, mellan sätet och fönstret har den klämt sej in.
Såg aldrig nå barn när jag klev på, bara hon tjejen, men kanske jag missade barnet helt enkelt?

Handen släpper hurusom taget om mej efter ett tag men är strax tillbaka igen och skiftar mellan att hålla i min jackärm och gräva in sina små fingrar i armen på mej. Den lilla handen klättrar från min överarm ner till armbågen där den stannar och håller i sej de sista 10 minuterna av bussresan.

Kunde aldrig se den lilla handen pga min stora halsduk som skymde sikten och ville inte röra mej en massa och riskera att skrämma personen som verkade trivas att ha sin hand där. Utan jag lät helt enkelt barnet få hålla sin hand där, det störde inte mej. Tjejen som suttit bakom mej klev av innan mej men barnet satt kvar där bak, jag kände hur det fortfarande höll i mej. "Oj, åker en så liten filur själv?"

När bussen nådde min busshållsplats reste jag mej sakta och kände hur barnet släppte taget om mej. Vänder mej om för att se vem som hållit i mej hela vägen; sätet var tomt. Det satt ingen där...

Men jag kände ju? Jag kände ju de små fingrarna? Kände hur de letat sej runt om längst min överarm och armbåge? Hur de höll hårt i min jacka?
Jag förstår verkligen inte...Den lilla handen hade hållit i min jacka i flera, flera minuter och trevat runt och bytt grepp?

I'm losing my shit over this


Logga in för att kommentera
nowhere Tjej, 28 år

Oh shit call the Winchesters

CharmigPotatis 29 år

Ska ringa Ghostbusters och söka till något trevligt program om andar