När livet kommer ikapp

Jag borde kolla igenom arbetsförmedlingens hemsida och se om det dykt upp nya jobb jag kan söka, jag borde sortera de rena kläderna i tvättstugan, jag borde lägga upp alla kläder jag ska göra mej av med på köp och säljsidan, jag borde slå in alla presenter som jag gömt i hela mitt rum, jag borde lägga tillbaka alla mina Pokémonalbum och Pokémonkort jag rivit fram, jag borde kolla upp vart jag kan vända mej och få prata med någon om min sociala ångest, jag borde träna lite, jag borde duscha. Men jag orkar inte.

Idag har jag ingen energi till alla dessa borden.
Helst vill jag bara spendera hela dagen framför serier och gömma mej från världen.
Vet inte vad det är med mitt humör men ända sen jag vaknade imorse har det bara varit ett stort meh.

Varför finns det en massa måsten? En massa krav? En massa förväntningar? En massa ansvar?
Varför kan inte jag bara få göra det jag känner för att göra? Vet att det såklart inte går, men jag önskar det.

Prio 1 är ju dock att försöka få tag på ett jobb men sen kommer ju den där lilla detaljen som fuckar upp allting; social ångest. Det finns så många jobb jag inte vågar söka eller tackar nej till. Det är inte lätt när det är svårt.

Men ska väl försöka göra något av allt det där i alla fall. Även om det lär sluta i stil med detta:



:')