Så mycket kärlek

Ush. Hade en sådan jobbig kväll/natt igår...Tårarna tog liksom aldrig slut och känslorna var utanpå kroppen. Ångesten steg i taket och jag vill både slänga saker omkring och krypa ihop till en boll och tyna bort.

Mitt i allting kom pappa och fick syn på mej. Han pratade en massa om hela situationen, gav mej råd, fick mej att ta mej en funderare men framför allt så gav han mej en massa förståelse och stöd. Det behövdes så galet mycket. Någon som satt vid mej och tröstade. Min fina pappa♥

Efteråt pratade jag en stund med på riktigt världens finaste människa en stund och alltså hur? Hur kan en ha en sådan tur att få ha en sådan kärleksfull vän i sitt liv? Han ställer verkligen alltid upp för mej. Han erbjuder sej alltid att komma över eller hämta mej när jag är ledsen. Hans famn är alltid öppen för mej och det känns så skönt att veta att jag har en människa jag alltid kan vända mej till oavsett vad och han släpper allt han gör bara för att försöka muntra upp mej?!? Mer än guld värd är han.
Världen behöver fler sådana här människor!



Så efter all kärlek och allt stöd från pappa och bästa vännen blev det lättare att somna och tårarna drog sej sakta tillbaka.