Man får inte glömma bort sej själv på vägen

Idag blev det en lugn dag. Hade tänkt styrketräna men hade noll motivation till det...Utan jag har pysslat om mej själv och gjort saker jag tycker om att göra, saker jag mår bra av och blir glad utav.

Jag har:

* Kört Yoga till Zelda-musik. Bästa. Kombon. Ever<3
* Gått på en långpromenad och rensat tankarna
* Käkat tacos till lunch
* Tagit en lång varm dusch
* Spelat Twilight Princess

Har verkligen behövt allt det här känner jag.
Imorse ville jag bara stanna kvar i sängen och tycka synd om mej själv...Men att ligga i sängen och tänka är inge bra. Blir att man tänker för mycket. Bättre att försöka göra saker man gillar, som får en att tänka på annat, på bra saker. Hatar att tänka och känna dåliga saker men jag märkte idag att jag faktiskt kan släppa taget om dåliga känslor och fokusera på mej själv. Har inte kunnat det förut, har blivit så jäkla mycket starkare den senaste tiden!

Det här låter säkert helt ologiskt men alltså; jag har alltid varit väldigt känslig och haft svårt att släppa saker vilket har lett till att jag ofta legat i sängen/soffan och inte gjort något mer än gråtit och känt mej ensam...Men idag lyckades jag ta mej ur det och gjorde saker jag vill göra! Och jag har mått bra och varit glad trots att det legat skit i bakgrunden. Jag bevisade för mej själv att jag kan stå på egna ben, att jag är stark nog att vifta undan saker som kräver onödig energi och kan istället lägga den energin på något bra och givande. Ja, jag kan nog faktiskt säga att jag är lite stolt över mej själv.
~Låter så jäkla flum men kanske någon där ute som förstår känslan att faktiskt lyckas ta sej upp ur sängen och göra saker fastän det till en början känns meningslöst?~



Nu ska jag fortsätta min lugna "ta hand om mej själv dag" genom att fixa en stor kopp te, fixa något gott att äta och kolla serier. Och bara njuta och känna inre ro.
^Nu blev det flum igen...Man blir så när man tränar yoga, man blir som en liten avslappnad budda som lever för poesi. Typ. Vad händer ens?