Det här med att existera

Har ni någon gång haft den där känslan att ni önskar att ni hade en person i ert liv som reagerar med "inte va ledsen, jag plockar upp dej om 5 minuter så hittar vi på nå kul!" när man berättar att man känner sej nere? Well, där har ni min dag i ord...
Jag ställer alltid upp för folk, lyssnar, tröstar, hjälper till men när jag är ledsen och behöver tröst, vart tar alla vägen då?

Jag har i alla fall lyckats tvinga ut mej själv på en halvtimmes promenad och fått frisk luft samt gosat med katten så känns väl lite bättre. Promenader och kattgos, det är bästa medicinen för nedstämdhet!

Nu hoppas jag att resten av dagen flyter på relativt smärtfritt och att morgondagen blir åtminstone lite bättre. ~Kommer livet alltid att vara kaos?~