Fear Clinic

Åt stuvade makaroner för första gången idag. Ja, första gången...Jag har alltid tyckt att det verkar så gott, så kladdigt och gosigt. Förväntansfullt tog jag några makaroner på gaffeln, stoppade in de i munnen och...dog lite inombords. Det var ju inte alls gott. Smakade jätte konstigt. Ugh, så besviken.

Är så stolt över min pojkvän! Igår gick han upp 9:40 med mej (det är tidigt för honom då han är duktig på att sova bort halva dagarna vilket jag får damp på för jag är en morgonmänniska), sedan följde han med mej på min promenad. Han följer i princip aldrig med mej på mina promenader men igår gjorde han det, så himla kul! 3,8 km på knapp 35 minuter blev det, han var lite andfådd.
Sedan städade han sitt rum. Städade! Han brukar kunna dammsuga lite halvdant ibland men igår blev det ordentlig städning. Vi dammade av hans hyllor och skrivbordet och så, dammsög ordentligt och rensade i hans garderob och slängde lite grejer. Han kan vara riktigt duktig, bara han vill. Min fina pojke<3

Och igår kväll tittade vi på Fear Clinic. Den var okej. Jag hade rätt höga förväntningar då både Corey Taylor (sångaren i Slipknot) och Robert Englund (hans som spelade Freddy Krueger i Nightmare on Elmstreet) är med i den och det är två män som jag gillar otroligt mycket men nja, den var rätt konstig, flippad och lite halvdåligt gjord på vissa ställen.
Den var lite svår att förstå, jag tror man behöver se den 2 gånger...
Men jag hoppade till en gång och den var lite obehaglig ibland så den är helt klart sevärd!




Nu ska jag gå och sätta mej och gråta i ett hörn för jag måste gå upp strax innan 5 imorgon bitti för jag ska jobba. Man tackar ju inte nej till pengar men att behöva gå upp klockan 5 tar fan emot...