CharmigPotatis blogg



29 år. Bor i Linköping, Östergötlands län. Är offline och var senast aktiv: 16 april kl. 09:21

CharmigPotatis

Senaste inläggen

Ett sista inlägg?
26 februari 2021 kl. 13:56
Ett stycke julafton
26 december 2020 kl. 13:45
God jul
24 december 2020 kl. 09:09
Such a team
16 december 2020 kl. 18:49
Dåtid. Framtid?
15 december 2020 kl. 10:31
Cw 6
4 december 2020 kl. 22:53
Skona mig
16 november 2020 kl. 11:20
1 år som vegan
10 november 2020 kl. 18:09
Mood tracker
5 november 2020 kl. 12:16
#votehimout
4 november 2020 kl. 10:09
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Elliot Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-08-20

Event

CharmigPotatis har inte lagt till några event än.

En rejäl tankeställare

Stötte på en video imorse som en vän på facebook hade delat. Låten a drop in the ocean började spelas i bakgrunden och en text dök upp. Texten beskrev hur man kom hem efter ytterligare en hemsk dag i skolan och att man kände att nu får det vara nog. Att man tog fram det där självmordsbrevet, tog fram rakbladen och pillrena och sedan slöt sina ögon för sista gången. Sedan hur ens lillebror kommer in på ens rum för att säga till att middagen är klar men han tror att man sover när man ligger där helt stilla och tyst. Hur han säger till ens mamma att man sover så hon kommer till ens rum, ser brevet och förstår. Förstår att hennes barn är borta. Hur hennes tårar rinner ner för kinderna medan hon trycker brevet mot sitt bröst. Hur ens pappa sedan kommer in i rummet och får se sin fru gråta och sitt barn ligga helt orörligt. Hur han skriker rätt ut i luften, faller ner på knä och börjar gråta.
Längre än så tittade klarade jag inte innan jag själv kände tårarna som började komma. Jag läste klart till slutet men stängde av musiken...Jag läste detta medan jag jobbade (jag sitter och säljer jordgubbar till folk) och kände att det inte var så passande att sitta där och gråta.
När man själv varit där, själv varit så långt ner att man faktiskt överväger självmord..då blir det väldigt känsligt att läsa om det. Jag har aldrig skrivit ett brev, inte på papper i alla fall men i mitt huvud och jag har aldrig försökt på något sätt att ta livet av mej, jag har bara längtat efter att allt ska ta slut, längtat efter det många gånger, och fantiserat om det.
Jag tror att många personer i den sitsen känner att de bara är en börda, att de gör folk en tjänst om de försvinner, så kände jag, men den videon fick mej att tänka om. Folk bryr sej. Och tänk vad hemskt för ens familj eller vänner som hittar din döda kropp...
Nu var det länge sen jag gick i dessa tankar och jag hoppas att jag aldrig mer återvänder dit men wow, vilken tankeställare jag fick mej av den där videon. Shit. Önskar att fler kunde se den.

Nog om det. Nu ska jag moffa tacochips och ha filmkväll i min ensamhet och bara mysa :3


Logga in för att kommentera
Sidhion Kille, 32 år

"Tragedy is invisible. People turn away from it, they run from it if they can. And it's hard knowing that you belong here. That your purpose lies amongst all this pain. But someone has got to be there. To pick it up. To push back. Put the first piece back together."

CharmigPotatis 29 år

Jag önskar att ingen behövde känna att de behöver leva med ständig smärta eller dö för att bli fri...Fin text. Är den tagen från något eller har du skrivit den själv?