Sega dagar

Gårdagen va ett helvete. Va nära på att totalt bara bryta ihop ett flertal gånger. Vid flera tillfällen satt jag med tårar i ögonen och hoppades på att ingen skulle märka det...Så skippade sista lektionen för att åka hem för skulle inte klara av att sitta på en lektion i 3 timmar och kämpa mot tårarna. Pojkvännen va jätte snäll och följde med mej hem. Han offrade sej att betala för bussresan och gå 1,5 km i snöstorm för att kunna följa med mej hem. Världens bästa pojkvän? JA! Han gjorde min dag bättre, hela mitt humör bättre.

Idag är en till skitdag. Var här i skolan vid halv 8 imorse MEN vi skulle visst inte ha första lektionen men det visste inte jag för ingen hade sagt det till mej...Började 12:10 idag. Där försvann den sovmorgonen.
Funderade igår på om jag skulle va "sjuk" idag men orkar inte med allas kommentarer om det. Föräldrarna: "säkert att du är verkligen är sjuk eller är det jobbigt i skolan?", syskonen: "ha sjuk vare ja, skolkarn!", mentorn: "säkert att du inte ska boka ett möte med skolsystern och gå dit och prata igen?"...Så ehm ne, kravlade mej upp ur sängen imorse och gick till skolan i alla fall.
Vickela (klasskamrat) gör mej självmordsbenägen, typ varje dag. Bara för att jag har ketchup på pommes och äter tacos med bestick så får jag kommentarer från henne som "varför är jag vän med dej?" och "jag behöver inte sånna som du i mitt liv". What?? Så pågrund av det så kan man inte ha mej i sitt liv? Okej, fine then, behöver inte dej heller, du är bara jobbig så...
Dagens bra är att mitt knä krånglar så kan inte va med på dansen så får åka hem efter den här lektionen så om en timme alltså :3

Pappa fyller idag så kommer hem lite släkt till oss ikväll så blir en fikakväll. Behöver en fikakväll efter de här två dagarna känner jag. Och en veckas sömn...