Spyr ut det ledsna

Var ute och gick i dag. 8 km blev det. Fascinerande hur långt och snabbt man kan gå när man är ledsen och arg.
Fast nu när jag inte är ute och går längre har ilskan runnit av mej och det är bara det ledsna som hänger kvar som en mörk dimma runt mej, förföljer mej vart jag än går.
Sitter ensam i mitt rum och gör ingenting, bara finns, och känner mej smått meningslös...
Jag måste ju säga att jag är EXTREMT trött på att nästan jämt känna så här.

Ensamheten
Tankarna
Känslorna
De tar långsamt död på mej...Sakta men säkert ungefär.
Varje dag är densamma: vaknar - sätter på fejk leendet som alla tror på - försöker överleva - somnar.

Kanske bara ska göra både mej själv och världen en tjänst och göra mitt liv kort? Vore ju enklast för alla.
Vad depp jag ska va hela tiden, överallt kräks jag ut deppighet.
Förlåt för ännu ett depp inlägg, blir så när man inte har någon att prata med...

Ha en bra kväll, jag ska nog krypa ner under täcket och låtsas att jag inte finns.