word vomit

Jahapp. då var det england som gäller i eftermiddag.
Orka.
Orka flyga.
Orka någonting i allmänhet egentligen.
Bestämde mig för att jag skulle skippa halvdagen i skolan idag, vara lite rebellisk osv, men mamma kom in och bah: jahapp... då sjukanmäler jag dig.
Stör mig på att hon är så generös ibland. får skuldkänslor. Jag borde kanske inte vägra att klippa gräsmattan nästa gång.
min systers kompisar har dubbat mamma till "The Teen Whisperer" pga att alla vill bli vän med henne. en tjej ringer och frågar om de ska ta en fika minst en gång i veckan. geez. hon är min mamma, MIN. *sur flåsning*
Nejmen. Mamma är ovanligt cool ibland, även jag måste erkänna det.

On another note: är ledsen konstant nuförtiden. Oftast så är det helt okej, jag fixar det, jag kan alltid hantera situationen, jag kan oftast stoppa tårarna osv, men det ligger alltid kvar som en.... som en smutsig golvmatta under alla mina andra dagliga känslor. Förmodligen för att min pappa bor i ett annat land och jag har inte snackat med honom på flera månader. Eller kanske för att varje gång jag tror jag lyckats få in någon/något positivt i mitt liv fuckar jag upp det. Det är nog inte så, men det är så det känns. Sedan får jag skuldkänslor för att jag är ledsen. Andra har ju det så mycket värre. Och den tanken mår jag sämre av. Alltså blir det en idiotisk, deprimerande spiral där jag bara mår sämre och sämre hela tiden.
PHEW
Arent I just a ray of sunshine today am i right
xoxo, gossip girl urgh

ps, det känns inte som om jag är på emocore så ironiskt längre. jag kanske faktiskt har BLIVIT emo. öh dear.