CarrionDoesWhovians blogg

Folk som säger det här gör mig förbannad. Om dem vill ha en misshandlande, manipulativt rövhål kan dem gå och leta i fängelset. Mitt ex var en perfekt kopia av Christian Grey, men då hon bodde i Irland kunde hon bara misshandla mig känslomässigt. När jag avslutade det förhållandet hotade hon med självmord, och gick sedan till sin tumblr för att fejka sin egen död och skicka anonyma meddelanden till mig för att ge mig skuldkänslor. Redan innan hon kom tillbaka var det uppenbart att hon fejkade det, det var lika många hål i hennes lögner som en hålig ost. Delvis kollade jag Irländska nyheter på nätet dagligen efter att jag fick det första meddelandet, sedan sade det tredje meddelandet att hon hade haft begravning endast tre-fyra dagar efter att jag gjort slut med henne, och då hon alltid planerade att göra dådet med piller skulle det orsakat minst en vecka av undersökningar, även minst en vecka av planering och förberedelser inför begravningen. Sedan efter några månader kom hon tillbaka till sin blogg och raderade inlägget där hon sagt adjö, och sade upp ett nytt som bad om förlåtelse om all drama. I ett kort tillfälle trodde jag henne, att hon bara tagit en paus, men sedan mindes jag begravnings meddelandet. För att göra en lång historia kort: Dejta inte någon som är en diagnoserad sociopat.

"Varför lipar du?", "Du gråter, bara tjejer gråter.", "Titta på dig själv, du är patetisk."
Sådant fick man höra när man började gråta som liten, viket orsakade att man gjorde allt man kunde för att hindra det från att hända igen. Ju mer jag tryckte ner mina känslor, ju starkare blev min känslomässiga barriär, tills jag idag knappt kan uttrycka några ledsna känslor eller fälla några tårar om barriären inte totalt krossas, och om det händer kommer depression, ångest och alt annat ut också. Jag vill kunna gråta utan att vilja döda mig själv, och dessa senaste veckorna har jag långsamt men säkert lyckats jobba bort små delar av barriären med hjälp av både musik, TV-serier och filmer. Visst, en eller två tårar åt gången kanske inte låter som någon stor framgång, men det känns stort i mina ögon. Snart hoppas jag att jag kommer att kunna bli fri från mitt förflutna och kunna gråta som en vanlig människa.