Meta inlägg

Jag tänkte skriva lite om min skrivande. Publicera en text om hur det är att publicera texter.

Väldigt ofta när jag skriver så känns det som att jag klär av mig mina kläder och blottar mig. För varje skriven rad försvinner ett plagg och jag blir mer och mer exponerad. Allt jag tycker om med mig själv, allt jag hatar med mig själv, blottas för allmänheten att se och bedömma.

Alla mina skydd och barriärer rivs, jag som har så svårt att lita på människor blottar mitt innersta för nära och kära såväl som bekanta och vilt främmande människor.

Jag har alltid skrivit, det är mitt sätt att andas på. Men jag har inte alltid publicerat. Länge behöll jag varje liten textrad jag skrivit som en hemlighet.

Nu publicerar jag. Inte allt. Inte hälften. Men kanske 10 %.

För att det är det ärligaste jag kan göra. För att jag är trött på fasader.
För att jag så länge längtat efter att andas fritt.
Kanske för att berör er med allt det där som faktisk är jag.

Men ofta när jag klickar på publicera så gör jag det kallsvettig och med gråten i halsen.

Är det värt det?