Den arga fascisten på Folkkungagatan.

Jag skulle gå och köpa pommes till mig och Freyja. Pommes är gott, grillen ligger på medborgarplatsen, vilket är väldigt nära. Det var fördelarna.
Nackdelarna: Folkkungagatan. Jag måste passera Folkkungagatan.
För er som inte kan Stockholm, närmare bestämt söder kan jag meddela att om du inte är ett fullt as, så kommer du inte trivas på Folkkungagatan en lördagkväll.
Men där gick jag, och tänkte bara på en enda sak. Pommes.

På trottoaren precis utanför nedgången på T-banan står det en klunga män, stora män. Ni vet män som äter anabola som andra äter popcorn. Det utbröt slagsmål. Såklart. Klungan med anabola-kolloserna blockerade hela trottoaren. Det fanns 3 alternativ.
1. Vänta på att det slagits färdigt.
2. Gå ut i den väldigt trafikerade gatan och riskera att bli överkörd och på så sätt passera.
3. Gå igenom klungan och riskera att få en smäll eller ännu värre, hamna under en anabola-kollos.

Nog för att jag var sugen på pommes, men det visade sig at att jag tyckte tillräckligt mycket om livet för att stå kvar och vänta.
Ett par stod också och väntade, det var sådana där heteros, som man ser hela tiden i på film ni vet. En man och en kvinna som har något form av umgänge. (fortfarande en grej tydligen).

Anyway. Mannen pekade på mig och sa till kvinnan "det är ju hon, AFA-horan från Facebook".
Sen gick han fram till mig.
Han spände käkarna och stirrade på mig.
Han ställde sig jättenära, jag tror han ville göra panna-mot-panna-grejen som arga män gillar så mycket.
Men vi var för olika i längd.

Han kallade mig AFA-hora igen och frågade om jag var lika kaxig nu som på nätet.
Man vill ju inte svika en följare.
Så vi stod och skrek på varandra ett tag.
Han knuffades.
Han var inte så bra på att knuffas och han tjej såg rädd ut så jag knuffades inte tillbaka.

Anabola-kolloserna slutade slåss, det blev tyst.
Ah, pommes, tänkte jag.
Men det var så där tyst som det bara blir när snuten kommer, ni vet när folk börjar titta upp i himlen och någon börjar vissla.

Min följare ville fortsätta knuffas men jag förklarade för honom att jag inte gör sånt framför polisen.
Sen gick jag.
Jag fick en sista knuff framför polisen. De tittade på mig, sen på honom, sen tittade de bort.

Pommes, tänkte jag och gick vidare.