Älskade Valentine

Livet är så märkligt. Hur vägrar korsas, hur relationer utvecklas och förändras. Hur olycka och människors svek kan bedövas av nya vänners kärlek och lokjalitet. Hur år av tårar, skrik och tröstlöshet kan vända, trots att de i stunden kändes så oändliga.
Helt ärligt, jag är inte speciellt van vid att ha ärliga människor som genuint vill mig väl i livet. Men nu har jag det. Freyja och en handfull sanna vänner, där ibland du.
Och jag vet att du genom åren har blivit allt för van vid svek och ren ondska, jag vet att mörket ibland kan kännas så familjärt att allt ljus och alla skratta som faktiskt kommer från hjärtat kan kännas skrämmande.
Men jag är så glad att se dig så här. Höra sig fnittrig i telefonen fråga om du får vara töntig och berätta om Mynta. Hur fin hon är och hur lycklig hon gör dig.
Det värmer mig.
Jag hoppas att du vänjer dig.
Att du genom åren blir mer van din skratt än vid ångest, mer van vid kärlek än vid hat och mer van vid tryggheten hon ger dig än rädslan du fått från de andra.

Njut, skratta, lev och älska. Du är så jävla värd det här Valentine. Mer än jag tror att du förstår.
Jag är så glad att få ha dig i mitt liv, det är en ära att få kalla dig min syster <3