Farmor är död

Min älskade farmor. En av mina första stora feministiska förebilder, en varm kvinna med så mycket hjärta har dött.
Hon var sjuk länge, jag tror att hon tycker att det är skönt att det är över, men det gör väldigt ont. Jag har alltid önskat att hon ska få se Palestina fritt igen, hon som 1948 fördrevs från sitt hem i Jaffa och hamnade i flyktinglägret Jalazon, i utkanten av Ramallah.
Hon har överlevt så mycket, så många år av ockupation och attacker och försök till uppror. Hon har överlevt både man och barn. Men nu vilar hon och har lämnat så många i sorg, för alltid saknad och älskad.
Min älskade farmor, det Israel tog från dig, att du aldrig hann återvända, det kommer jag aldrig förlåta. Kampen fortsätter, för nästa generation, och för att hedra ditt minne.
Vila i frid min älskade.
Du blir aldrig glömd, du lever kvar i mig, i mina slagord, i mina plakat, i min kamp och i mitt hjärta.
Jag älskar dig.