En väldigt symbolisk dröm

Jag drömde en konstig dröm inatt som kändes väldigt symbolisk. Jag såg pappa, han satt ensam på en bänk, han såg inte mig. Jag sprang till några vänner en bit bort och berättade var han var. Alla de jag pratade med visste vad han gjort mig mig. Jag delade ut knivar, basebollträn och maskering till alla på plats.
Männen i gänget, som jag förväntade mig hjälp av, ställde sig som en mur i vägen för oss, så att jag och de kvinnor som beväpnat och maskerat sig inte skulle kunna ta oss till honom.

Alla i gänget var autonoma.
Alla borde stått på min sida.
Men muren av män försökte resonera med oss i pappas försvar, de sa att alla gör misstag och att alla är värda en andra chans.
Det blev bråk, vi tjejer försökte ta oss förbi muren av män, det blev slagsmål. När vi till slut kommit förbi dem och tagit oss till bänken så var pappa redan borta.