Som jag alltid säger

Man ska fan inte må för bra för då går allt åt helvetet. Jag mådde jävligt bra i maj och när jag mådde som bäst så gjorde min kille slut. Mådde fan skit hela sommaren tills jag träffade några underbara människor som fick mig på fötter igen. Tack till er.
Idag mådde jag hur bra som helst tills bara för ett tag sedan när mamma kom och sa att jag skulle försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Varför vill vissa människor att jag bara ska gå och ta livet av mig? Känner mig så oönskad.