Stockholm, min värld.

Lägger upp en till text när jag väl håller på.
Kanske lägger upp alla här i bloggen.. humm.. möjligtvis.
Det ger ju bloggen någon nytta iaf.

Stockholm, min värld.

Jag älskar pundarna som tagit för mycket heroin och
som nu tigger pengar
utanför gallerian,
på plattan,
i Stockholm.
Och jag älskar dom sunkiga tunnelbanorna vid slussen
med dom stressande människorna som springer längs perrongen
för att komma hem ifrån sitt stressande jobb för att sedan
komma hem till sin stressade familj.
Älskar att ta en öl bakom nån byggnad vid centralen
med pojkarna med förstora skor och för mycket bagage,
som är glada med livet som det är.
Bara sitta där och se på folk med slitna skor
efter sökandet av miljonvinsten.
Ungdomar med frånvarande föräldrar tänder en fet
och säger ''det var bättre förr.''
Dom suckar och går vidare genom betongen som det nu kallar hem.
Deras psykotiska fäder eller ständigt påverkade mödrar
orkar dom inte med.
Det är ömsesidigt.
Sitta på tunnelbanan och se ut över Gamla stan
som bara lyser sådär fint om kvällen.
Ljuset ifrån krogarna, cigaretterna och lamporna över bron.
Och lukten av elektricitet då tåget susar förbi bakom mej,
fullt med stressigt folk.
Det är där jag vill vara, där jag vill bo.
Dit jag ska, en dag, då jag slipper mitt jävla studiebidrag.
Då jag har ett fast jobb, hyfsad lägenhet och vågat packa upp
bagaget och köpt mej lite mindre skor.