Socker och pessmism

HAHAHAHAHA.
Fyfan vad löjligt. Mina tidigare inlägg måste ju bara älskas, sisodär 3-4 år sedan. Haha.
Jag börjar bli gammal.
Vad jag ska skriva här vet jag inte, utom att jag vaknade 17 idag och just nu är irriterad eftersom jag börjar skolan imorgon. Blä. 6 timmar frihet kvar.
Funderar på att lägga upp nån av mina texter här.. humm.. ja det gör jag.

Socker och pessimism

Det är något som utvecklas.
Sakta men säkert.
Steg för steg.
Tanken "jaha.. Nu då?"
Nu måste jag slita mej lös från mitt tidigare jag.
Mina drömmar flyger runt runt i mitt huvud som galna fåglar i en för liten bur.
Jag har viktiga beslut att ta.
Jag är för liten och svag för att bryta mej igenom det tjocka lagret av socker och pessimism som brytit ner mej hela livet som ett beroende.
Är det för sent?
Är det för sent nu?
Nej det får det inte vara.
Då vet jag inte vart jag tar vägen,
Min värld är inte som förr och dit jag en dag ska
kanske inte är som det varit.
Spyr upp smaken av förtvivlan och panik.
Vad ska jag göra?
Jag har ett beslut att ta om inte gäller bara mej längre.
Jag är inte ensam.
Det blev som det blev,
Men det skulle aldrig hända.