vad fan ska ja göra...

fuck livet, fuck allt..
trött på inget, trött på allt..

idag vet ja inte var ja ska ta vägen..mår så fruktansvärt dåligt...
har en underbar pojkvän, vill inte tvivla...ja mår så bra med honom
så varför känner ja fucking såhär?

behöver ett jävla avslut, orkar inte mardrömmar mer,
orkar inte meningslösheten.

Vart jag än går, vad jag än gör, så kommer minnen, tankar, känslor.
Folk pratar, folk pratar så jävla mycket....ja orkar inte..

ja mådde så bra, just fram till idag,
ja vill inte känna, ja vill inte gå.
Du var där vi min sida, vi hade det bra.
Sensommar nätter, allt var bra det du sa.
De finns ingen som pratar om allt de vi var.
Men ja kan bara minnas, alla lyckliga dar.
Ja önskar du kände, presic som jag.
Jag kan bara stanna, aldrig fortsätta gå.
Det finns något tomt här, nåt som aldrig blir helt.
Något bara som vi vet.
Ja tror att du hör mig, alla ensamma dar.
Ja viskar i drömmen, vet presic vad jag gör.
Jag låter dig brinna, presic som jag.
Vi kan inte nå det, kanske aldrig igen,
men ja vill röra, din ensama kind,
känna doften från håret, höra dig gå.
Att alltid va nära, är det enda ja vill.
Att bara få vara, så nära intill.

Jag kan aldrig nå dig, kanske aldrig igen,
ja hoppas du gråter,
som du vet att jag gör.
Ja hoppas du hamnar, i ensama dar.
Får känna just allt det, som du gav åt mig.
Jag serr inte längre, din leende mun,
kan aldrig mer fånga din blick en seckund.
Ja vill bara nå dig, men aldrig igen.
ja vet att jag gråter, ja vet att du finns.
Du tog mitt hjärta, och hög det i två.
Jag kan inte skratta, bara tårar jag får,
av alla de minnen, som du gav åt mig.

Ja vill inte låtsas, ja vill inte mer,
få det bara att sluta, få bara allt att förgå.
Ja orkar inte längre, bara höra ditt namn,
bara se våra bilder, förgås i en ström.
Alldrig kalla dig min mer, aldrig söka din tröst,
aldrig stå där på stranden, så tryg mot ditt bröst.

Jag kan bara lida, och förgås av din röst,
känna ekot av känslan, du satt i mitt bröst...