fan...

ja borde fortsätta ljuga,
inte skrika när ångesten kommer,
krampa tyst på golvet,
inte ropa på hjälp mer.

ja borde kunna klara mig,
de få ynka stunder ja har,
ärlighet varar längst,
bollshit!!

strävar efter vad andra har,
kan aldrig få nåt eget,
ser bilder,
känner smärta.

varför får inte ja vara som dom??
varför får inte ja leva så??
dömd att dö,
dömd att lida....