en tystnad ingen kan spräcka.

Jag går runt i en dimma. Jag håller knappt koll på var jag sätter fötterna men på något sätt tar jag mig fram. Får ljusglimtar av dom fina människorna jag träffar här och var,som på något sätt får mig på andra tankar. Jag vill inte säga att jag låtsas som allt är bra. Att jag är glad som vanligt,lever på och är hel.
Jag är en trasig männsklig varelse som helst vill gräva ner sig i en grop ett tag. Inte för att det skulle lösa allt men det skulle kännas skönt. Dock ensamt. Ensamheten vill jag inte veta av mer än vad jag redan gör. Så gropen förblir ogrävd och jag håller mig ovan jord. Hade knappt haft ork till att gräva,gett upp innan jag ens försökt.

Tänk att ett datum och en tid kan förändra ens liv så totalt. Att allt kan bli så annorlunda jämfört med tidigare. Men som med allt annat så glömmer man inte,man lär sig leva med det hela. Vilket jag också kommer göra någon dag. Även fast det är jobbigt nu,och en tid framöver. Det blir kanske inte bäst,men bättre. Det kommer bli bra. Jag ska inte falla ner i min ogrävda grop. Jag har för fina vänner som faktiskt existerar även om jag tvivlar. Inte på dom,men på mig själv. Dom där vännerna är inte många,men dom finns. Dom är min glädje. Även om dom kanske inte förstår helt mina tankar,funderingar och sorg så finns dom alltid. Som lyckopiller när man behöver ett skratt och en stärkande kram.

En dag i framtiden kommer jag vara stolt över mig själv. Just nu är jag bara ledsen. Men en dag kommer jag att le utan bekymmer.

Du som läser,om någon gör det,var glad för det som finns runt om dig. En dag kan allt få en oanad vändning.

Ninja Turtles,<3