Bra1ndeads blogg

jag skrattar inombords.
Återigen är jag tillbaka på den här sidan, mest bara för att jag behövde en bild som fanns sparat här.
Eh.

That´s right.

--> mittblandallt.blogg.se <--
Om ni nu vill veta vad jag har för mig om mina dagar.

Jag har jobb. Jag har fixat ett jävla jobb och hur länge har jag bott här uppe? Typ 15 dagar!
HAH, så fuck you du som inte trodde på mig.
Jag vet att jag kan lyckas, jag vet vart jag är på väg. Jag står på mina ben för jag vet att du inte kan få mig att falla mer.
In your face.

Jag går min egna väg.

För vad finns det att säga?
Det spelar ingen roll, du gjorde ditt drag i spelet. Men jag är ingen förlorare ändå.
Ack min häst tar mig fram ändå.

mittblandallt.blogg.se

Att så mycket kan ha så lite betydelse.
Att sånt kan ha så stor inverkan.
Det är ju skrattretande.


mittblandallt.blogg.se
några rader inre tankar och funderingar.

Jag har inte skrivit här på länge, om man bortser från mitt inte så långa inlägg för någon dag sen.
Uppdaterar väl mest min "vanliga" blogg just nu, för tillfället om inte annat, för det känns enklare. Varför vet jag inte, men det gör det bara. Sen bryr jag mig väl inte så mycket om någon läser den eller inte. Fast det känns ju alltid lite coolt med någon kommentar ibland, HAHA. Man är väl svensk och gillar uppmärksamhet?

Nej men allvarligt.

Jag saknar Stockholm lite grann. Eller värmen åtminstone. Här hemma är det väl kring en 5-6 plusgrader, men jag ska likt förbannat ut på ett tag och knalla runt. Måste röra på fläsket. Kände mig dock rätt stolt över mig själv när jag mötte min största skräck tidigare. Vågen.
JAG HAR FAN GÅTT NER. Jag är stolt. Riktigt stolt. Och nöjd. Nu är det ju inte så att jag vill eller försöker bli undernärd på något sätt, tänker extremt mycket på vad jag äter, mer än gärna spyr upp allt osv. Nej. Jag äter det som faller mig in, oavsett mängd, och spyr jag så spyr jag. Liksom, jag bryr mig inte. Dock vill jag ju komma i bättre form om inte annat, så. Känner att det här bara blir allt mer grötigt ju mer jag försöker förklara min viktnedgång. eheh.
Men jag är glad.

Nu ska jag ta och äta choklad, sörja över den där jävla popcornkärnbiten som sitter fast i mitt tandkött vid min visdomstand och beklaga mig till Anton om att jag vill låna en bok.

Adjö.

Chech this out

mittblandallt.blogg.se

Min värld, min verklighet.


mittblandallt.blogg.se

Jag märker allt tydligare att det stämmer när man säger "tiden går fortare när man har roligt". Snart har en hel vecka gått och jag vill bara stanna tiden för evigt. Allt är bara så perfekt,så underbart jävla perfekt. Imorgon ska jag hem och hälsa på min mor och far, samt mina bröder. Visserligen har jag saknat dom, givetvis, så det ska bli roligt att få lite kvalitetstid med dom. Vilket jag inte så ofta kan ha med tanke på att jag bor några antal mil ifrån. Så man får ta vara på den tid man får och göra det bästa av situationen.

Jag känner att mitt liv börjar ta en ny vändning, en som går rakt mot det håll jag vill. Äntligen börjar jag fixa ihop allt trasigt på något sätt. Jag har jobb, boende, pojkvän, underbara vänner, Björk. Jag har det jag behöver så nu är framtiden ljus. Äntligen börjar mitt liv bli ett liv. Ett liv som jag faktiskt orkar med. Allt som hänt tidigare har satt sina spår men nu går jag mot en ljusare framtid. En framtid som jag tar emot med öppna armar.

Jag älskar mitt liv just nu.

Hej. :)

(NOTERA GLADA GUBBEN VID HEJ:ET! )

Idag är jag glad, för jag har haft en bra dag, en sån där dag som bara varit allmänt bra. Solen har värmt och det har varit mysigt, jag har åkt buss och lyssnat bra musik,pratat i telefon och fått jobberbjudan, samt pratat i telefon med en kär vän och en väldigt fin människa, jag har skrattat en massa tillsammans med min bästa vän och snart ska jag tämligen ta och äta smarrig gröt, innan det är dags att snarka för dagen. För det ska jag minsann göra, jag ska sova och jag ska sova så gott också. Vilket jag faktiskt alltid gör när jag sover i Idas säng, som hon är så snäll och lånar till mig! Okej, tro nu inte att jag tar Idas säng och hon sover på golvet, för er som inte vet så har hon en förbannat skön soffa också som man kan sova i. Dock är det hennes "säng" så jag är nöjd med sängsängen. Men inte klagar jag. Naejjj.

Hur som haver, märks det att humöret går uppåt? Jo. Det gör ju det. Kan det bero på att det börjar bli vår? Kanske. Kan det bero på att snön börjar smälta bort och solen kikar fram med sin värme? Ja. Kan det bero på att sommaren kommer snart? JA.


Och som sagt, imorgon ska jag på intervju och grejer. Jag är nervös, eeeh. Men det går nog säkert bra, på något vänster. Liksom, jag är ju rätt duktig på att le och se glad ut? Right?!?!?!
Jo det är jag.

Men ropen skalla,gröt åt alla.

Snart har jag bott konstant hos min kära vän i mer än 3 hela månader, snart 4 ungefär. Det känns så oerhört skönt att ha henne, som alltid ställer upp, hur jobbig jag än är. Jag vet, jag kan vara riktigt pain in the ass, med mitt minne, mina inte så smarta planer och idéer. Som när vi skulle åka och köpa godis, plumsade fram i snön, kom till ica i Märsta och vad händer? Pendeltågen stod still och vi var nära på att börja gå tillbaka, men efter 50 minuters väntan kom tåget ändå, haha!


Hur som haver.
Jag har tandvärk, men knaprar Alvedon som om jag fick betalt för det. Så smärtan håller sig någorlunda i schack. Dock har jag till och från svårt att tugga, men jag gör det bästa av situationen och lyckas pilla i mig någon form av föda.


Jag är glad. Snart åker jag hem till min mor,far och andra nära och kära. Jag är glad för jag saknar dom. Riktigt mycket också. Så snart blir det färd dit upp.


För övrig så har jag börjat inse vilka människor jag faktiskt orkar bry mig om, och vilka jag skiter mer eller mindre i. Visst, jag kan hälsa på många,småprata och vara allmänt trevlig. Men att orka bry mig desto mer gör jag inte. Jag lyssnar och hummar lite instämmande om du har något som faller mig i smaken att prata om. Jag menar inte att vara otrevlig mot folk, men nu orkar jag inte.
Vissa människor är rent ut sagt vidriga. Vedervärdiga och jag önskar er onämnbara saker. Jag förstår inte hur ni tänker? Vad ni tänker med?
Men mest tycker jag nästan synd om er. För ni har inte det lätt. Ni förstår inte.
Fy och fan, spott och äckel.

Men trots äckliga människor,tandvärk och allt annat skit som snurrar runt så är jag glad. För jag är på väg framåt. Uppåt. Jag håller äntligen på att få fäste. Jag tar mig upp, vidare, framåt.
Det känns så jävla bra. Så oerhört skönt. Allt börjar lösa sig.

Jag överlever oavsett.

Hey.
Funderar starkt på att starta en ny, för femtioelftemiljonte gången, blogg. Bara för att det är roligt att skriva. Fast varför inte bara hålla sig här? Jag vet inte, jag vill skriva på många ställen. Sprida mina ord till folk som inte läser. Men som får mig glad ändå.


Jag mår nästan helt bra. Nära, men inte helt framme. Träffade en väldigt bra vän,Ricketts, i stan i lördags. Det var riktigt kul, eftersom jag inte träffat henne på länge. Snackade bajs, bokstavligt talat, och gick runt till olika affärer i jakt på ett paket väldigt speciella cigg. Herregud. Nåväl, vi fick tag på dom.
Annars har den gångna helgen varit fylld av en massa skratt, motion och leenden. Jag inser allt mer att livet går vidare, och har ljusa stunder trots att det är jobbigt ibland. Livet är värt att leva, även om det det känns oerhört dåligt.

Keep going strong, you will fix it.