dimma

Som om luften tog tag i dina vingar,och alla fick se vilken underbar ängel du är.

Jag känner mig djup och grumlig i mitt tänkande,men samtidigt så klar. Har dialoger med mig själv i huvudet,för vem orkar lyssna och kan förstå mina funderingar?
Jag vet inte om jag har svaren på mina frågor,så det blir bara luddigt av allt. Luddigt men ändå rätt roligt. Ett snett leende är bättre än inget.
Jag är inte ledsen,inte överlycklig. Jag bara är.

hör du ljudet av steg som bryter tystnaden?