Skålar så glasen går sönder

När man vill spotta på hela världen och be dom dra åt helvete, är det då man faktiskt får gråta och vara ledsen?
Jag vet inte.

Allt är i skuggor, färgerna försvinner i mörkret och jag snubblar runt. Kan inte påstå att jag mår bra, men ändå inte dåligt. Jag svävar i mitten och vill inte tippa över till fel sida. Det tillåter jag inte mig själv att göra, men sorgen är jobbig. Som så mycket annat här i livet.
Det är jobbigt att gå när man har ont i svanken, det är jobbigt att vänta på att maten ska bli klar när man är jätte hungrig, det är jobbigt att vara ensam när man verkligen behöver sällskap, det är jobbigt att dricka mjölk när man får magknip av det, det är jobbigt att rita när man har en bruten arm.
Det finns så mycket som är jobbigt, men det är väl inte det man ska se efter.
Positiv.
Man ska jämt vara positiv. Sådär äckligt jävla positiv och inte se det dåliga. Men det dåliga finns överallt vad man än säger. Men man ska lära sig att inte se det. Inte ta åt sig. Vinka hejdå till det dåliga och gå vidare. Men jag kan inte göra så. Inte bara vinka hejdå och sen fortsätta min vandring. Nej, jag står och vinkar och vinkar och vinkar. Gråter och vinkar. Säger hejdå och vinkar. Gråter,vinkar och säger hejdå. Tills jag en dag har slut på tårar och viskar ett tyst hejdå och går vidare.
Kom inte och tro att jag är inne i någon psykos eller typ.. är ute efter uppmärksamhet. För det är jag inte. Varken eller. Eller visst, man får ju uppmärksamhet så fort man gör något på en sån här sida. Men syftet med att jag skriver här är.. Jag har inget att göra och blogg.se dummar sig bara när jag försöker göra något. Så, ja. Jag lättar mitt jävla hjärta på den här sidan.
Ehe.

Typ, dricka sprit och hålla käften. Dricka billig sprit och hålla käften.
Ja, det är vad jag gör nu, bokstavligt (nästan helt, jag sjunger lite) talat. Nej jag dricker inte för att jag mår dåligt och vill fly från allt. Även fast jag inte skulle tacka nej till att få slippa allt jobbigt just nu. Nej, jag dricker för att jag vill, för att jag helt enkelt bara kände för att ta lite sprit och lugna ner mig. Det är något jag och min bror brukar göra när någon betydelsefull har lämnat oss. Bara för att hedra,sörja,sakna,glädjas åt fina minnen osv. Du som läser det här förstår nog säkert inte varför vi gör det, men det gör vi och det är huvudsaken.
Men sprit smakar äckligt, lika äckligt som det luktar. Fast jag har blandat ut det med saft och dricker det med välbehag. Känner värmen som sprider sig i magen. Blir inte att dricka mer efter det glas jag redan har fyllt. Ska vara pigg och fräsch inför min resa till andra sidan landet imorgon. Vill inte vara helt död då.

Packa,städa,plocka undan,diska,fixa och trixa. Känns som att jag har en miljon saker att göra och femtioniotusenmiljoner saker jag kommer att glömma göra innan jag lämnar den här jävla skogen imorgon. Skriva den där kom-ihåg-jävla-listan har jag ju inte heller orkat med. TJOHO.
Allt är som vanligt. Men jag har lyckats rafsa ihop lite kläder som nu ligger i min väska, imorgon åker smink,mobilladdare,dator,böcker,pennor och papper och kameran ner. Sen blir det väl att springa runt i panik och leta rätt på alla andra småsaker som ska med.
Jag hatar sånt här. Ska anställa någon som kan packa åt mig. Någon som vet vad jag behöver.

Nu kurrar min mage, den är hungrig. Hela jag är hungrig. Jag vill äta och ska äta.