Så gick det och så blir det

Hej världen.
Jag är vaken och lever. Ler och mår bra.
Meeko,mitt älskade lilla hjärta, hoppar omkring och vill busa. Funderar starkt på att dra ut på en lång morgonpromenad med honom. Han är så fin så att jag nästan vill gråta. Jag älskar honom mer än allt.

Det är hyfsat varmt ute så jag funderar på att dra ut i shorts, om inte äckelmyggen är vakna ännu. Hatar dom små fanskapen som kommer och smakar på en när man minst anar det. Igår när jag var ut med Meek,så satte det sig typ.. en fästing(!!?!?!?!) på min arm. Har skogen att tacka för att ingen hörde mitt indiantjut jag gjorde. Det kanske inte var en fästing, men jag förknippar allt som är svart,litet och ser äckligt ut som fästingar. Hemska kryp,dom tillför inget bra utan bara förstör. Ska utrota dom på något sätt. När jag nu kommer på ett.

Större delen av denna morgon har jag sysselsatt mig med att delvis kasta en slemmig,grön gummiring åt Meeken och lyssna på massa gammal musik. Blir sentimental.
Tänk, det var liiiiiite mer än 3 år sedan jag gick ut gymnasiet. Jag hade väskan full av alkohol,skrattade och grät. Jag klarade det, jag klarade av skolan. Sådan brutal lycka. Jag lyckades. En sådan känsla som fyller hela mig med värme. Jag är stolt,riktigt stolt över mig själv. Så full och så glad. Med hatten på sne när mor min skulle fota snygga bilder på mig. Såg ut som jag-vet-inte-vad och kunde bara le.

Och Linda.
Jag tänker på dig ibland.
Linda, jag vet att du har det bra nu. Vila i frid där uppe.

Alla gånger jag sprungit runt i stallet och dummat mig allmänt med mina kära vänner. Åkt skottkärra genom stallet, klättrat upp i spånboden för att få ner fastfruset spån, och när min älskade sko tog semester bland alla höbalar. Alla timmar man satt i klubbis och inte gjorde ett skit. När Holger kastade av mig i hundpiss och när han sprang över mig. Mina revben gillar inte den tanken, haha!
Och Änni som lekte cirkushäst. Haha, jag önskar jag fick med det på film. For som en vante i luften och störtlandade i marken.
När jag och dom andra sprang runt i skogen och jag blev kallad "jävla skogshora", HAHAHA.
Ja,minnena från stallet är då många. Både glada och sorgliga.

Sune,Bernt och Bertil som sprang runt på fjällen och vallade mina renar tillsammans med mig. Tur att ingen såg en, då hade det nog blivit psyket direkt HAHAH. Åååh. Ibland vill man vara liten igen.

Vissa minnen bevarar man bara så djupt man kan, för dom vill man inte bli av med. Medans andra stannar oavsett om man vill eller inte.

Nej, nu är det fan dags att dra ut.

Adjö.