Underhållning på högsta nivå.

Ibland är livet bara så bra.
Jag och min kära vän Ida har inte gjort något speciellt under hela dagen,förutom att vi suttit och muppat oss i hennes soffa. Datanördar ftw.
För en stund sen var vi ut och promenerade, inte så långt men vi promenerade anyway, till lekparken. Jag älskar lekparker. Man blir typ aldrig för gammal för såna, bara lite för stor för vissa saker. Rutschkana (hur stavar man det komplicerade ordet?),labyrint,gungor,konstig gungsak. Det var kul. Japp.
Sen gick vi vidare till skolan och klättrade upp på teletubbieskullen. Den gick det utmärkt att glida ner från, speciellt där det var knögligt. HAHA, min stackars rumpa, jag lider med dig. Snurrleksaken för lågstadieungarna var något läskig och Ida lyckades göra mig åksjuk. UNDERBART.
Hur som haver fick vi ett antal snygga bilder när jag visar upp min bästa sida.
Jag ska aldrig bli vuxen och tråkig. Jag ska vara för evigt liten och gammal.

Vissa stunder vill man bara le åt allt. Allt känns bara så-galet-sjukt-bra.