För/nackdel med att inte bo själv.

Kan inte skada mig själv längre, varken genom skära mig eller neka mig själv mat.

Problemet är att jag aldrig läkt, efter alla dessa år. Jag har inget bra sätt att hantera ångest och mörka tankar. Jag röker och slutar känna efter. Är liksom helt avstängd ibland.
Att påstå att jag längtar tillbaka ibland är nog en underdrift.

Jag undrar ibland hur mitt sett ut idag om jag inte gjort de val som ledde mig hit. Hade jag mått sämre? Hade jag haft vänner? Hur trasiga armar och ben hade jag haft efter alla skärsår?
Hade jag ens varit vid liv?