Novel: Du är Musik för mig.

Jag tittade ut genom klass rums fönstret där regnet piskade ner. "Ännu en dag som passerar förbi utan dig"
Läraren i biologi Mis Rene babblar på om växternas beståndsdelar och om atomer som jag i vanliga fall brukar vara intresserad av men ända sen... Henne... har jag inte haft så stort intresse av saker som atomer eller ens det jag älskar mest här på jorden MUSIK.

".... det var allt för idag glöm inte att ni ska läsa sida 31 till 45 tills nästa väcka. Iväg till lunch nu.. alla utom du Cisi.."
"Toppen" tänker jag.
"Vad vill ni Mis Rene??"
"Du värkar lite ofokuserad idag jag har inte sätt din hand under hela lektionen. Något på tok??" undrar Mis Rene oroligt
"Klart att något är på tok men du bryr dig egentligen inte om en liten snor unge som jag!!!" vill jag skrika men istället säger jag bara:
"Det är bara bra, har bara lite ont i huvudet." och tar handen för pannan för att visa
"Okej då kanske det blir bättre om du ätter något så gå iväg till lunchen du." säger Mis Rene med lättad röst.

Jag går mot matsalen med tunga steg för jag vet vad som väntar där... eller snarare vem som väntar där.. Hon som är Musik för mig..
"Hej Cisi här borta!" Det är Mira, Victor och Alice. Jag rätar på ryggen och vinkar till dom när jag tar upp matt.
"Kyckling, Hon gillar inte kyckling... Nä nu får du sluta.. Det är över, passé, finito!!"
"Hej alla. Hur är läget??"
Alla börjar som vanlig att prata i mun på varandra och efter ett tag kommer Thea och Frida och slår sig ner. Alla skrattar och har kul och precis när jag tar den vita koppen med kaffe i så kommer en liten omärklig luftström bärandes på en doft jag kan utan till och några sekunder senare kommer Hon i matsalen. Jag ser henne inte men jag hör henne ta en talrik och kan riktigt se framför mig hur hon rynkar på näsan åt kycklingen och ber om det vegetariska alternativet istället.
"Hej Rose. Sovit gott??" frågar Victor retsamt samtidigt som resten av matt bordet skrattar.
"HaHa. Jättekul Victor" svarar Rose lika skämtsamt tillbaka.
Alla börjar skratta igen och Rose skrattar med samtidigt som sätter sig ner bredvid mig.
"Musik jag hör den igen. Alla skratt låter inte meningslösa längre utan fria och hoppfulla. Bara hennes närvaro gör att den stora tyngden på mina axlar lyfts till nästan tyngdlös. Det händer typ bara när jag lyssnar på musik. Så då måste hon vara musik det finns ingen annan förkla..."
"Cisi!! Jorden anropar Cisi. Är det någon hemma??"
"Va??" undrar jag helt förvånad och efterblivet.
"Jag frågade nyss om du håller med mig om det här" säger Rose "Svar bara ja."
"Ööö... visst.." sa jag utan större engagemang.
"Vad är det med dig idag??" frågar Rose och rynkar pannan som hon brukar göra när hon är orolig.
"Det är inget. Jag mår fint" sa jag lite gladare
"Ja hade det inte varit för att du dumpade mig trots att jag ser på dig att du fortfarande gillar mig, vilket jag fortfarande inte fattar, så hade jag inte varit så deppig men jag tänker inte visa det för någon. ALDRIG!! Jag tar hellre självmord än visar mig svag. Jag är inte svag och om jag då blir känslolös må så bli. Känslor skapar bara problem. Men det är inte hennes fel det är mitt eget jag var nog lite för klängig och på flugen. Men jag var.. snarare är rädd att hon försvinner som allt annat jag har kärt gör i slut ändan för allt jag rör vid går sönder. Hon är speciell för hon är musik för mig och det har aldrig hänt innan att jag kopplat någon med självaste Musik"
"Nä ska vi gå frö du ska väll ut och röka eller??" säger Rose helt plötsligt
"Ööö.. Ja det ska jag." lite stum för Rose gillar inte när jag röker.
Men vi lämnar matt bordet och går ut. Victor, Mira och Alice följer efter. Väl i rökrutan tar jag upp en cigg och tänder den och blåser ut den nästen genomskinliga röken som fortfarande på miner mig om min BFF som jag inte träffat på så många år och plötsligt börjar att skratta och skratta tills jag knappt får luft. Mina vänner bara tittar på mig och frågar vad jag skrattar åt
"Ingen aning, ingen aning"

//Badluck