livet enligt Aron?

Det är många gånger jag känner för att skriva men inte har kunnat göra det eller bara inte orkat för det tar alltid sådan tid. När jag mår dåligt eller när jag behöver få ur mig något så pratar jag med mig själv igenom att skriva, vissa texter delar jag till andras ögon andra behåller jag för mig själv. Det är en jobbig tid nu, tvåan i gymnasiet. Jag hört att det är de jobbigaste året av alla gymnasieår och jag har nog inte märkt av det själv för jag har lagt så mycket focus på att klara skolan nu och allt den slänger emot mig, jag är ingen stjärn elev men jag har varit borta, borta ifrån familj och vänner borta i krav och förhoppningar.
Jag har varit borta i mina mål och prisstegringar sen skolan började och de är först nu när jag började bråka med dem runt om mig som jag börjat tänka på dem med. Jag kanske fattar nu i efterhand vad jag nästan gjorde och det är inte ens säkert att det inte kommer ske men jag kämpar just nu, jag ger allt jag har för att alla ska vara nöjda och för att de ska fungera, jag har inte mycket fritid och ännu mindre tid som jag lägger på mig själv. Ibland kan jag se andra och känna att jag är patetiska, att jag i slutänden kommer bli ungen som inte gjorde något, han som var äldst och blev exemplet på hur man inte ska bli eller göra, det är därför jag kämpar så hårt för att nå längre, bli bättre än farsan och smartare, vissa att jag kan.
Men det är sent nu och jag borde dra mig emot sängen för det är alltid emot natten som de läskigaste tankarna kommer. God natt…