Händer så mycket nu... Jag pluggar iaf japanska på SU. Jätteroligt verkligen! Vill såå åka till Japan och träna haha <3 Hade ett jobb för några veckor sen men var tvungen att sluta -.- Krockade med schemat i skolan, inte så kul direkt. Men jag prioriterar självklart mina studier som jag har tagit lån för framför ett jobb som jag inte ens kände var min grej. Sen tar jag teaterlektioner på kvällarna så jag inte glömmer nåt. Jag ger aldrig upp min dröm att bli skådespelare. Så jag fortsätter jobba på det och ska söka teaterhögskolan igen i vår. Får se hur det går. Men roligt är det iaf!! :D
Har haft så stressigt de senaste helgerna. Har åkt runt överallt för att möta upp folk och vissa dagar har jag sjukt nog lyckats gå ut med 4 olika kompisgäng parallellt haha xD Så är det när man inte kan bestämma sig och vill träffa alla! Jag har haft massa besök också. Förra helgen var några kompisar från Sala på besök som sov hos mig och skulle på en konsert. Sen nu i helgen kom KoumoriYuki och Jennie på besök och vi hade otroligt kul. Mys- och spelkväll samt konsert, lolitadag, utgång och shopping <3 Saknar dom :'( Men nu måste jag plugga! Har 1 tenta och 1 redovisning denna vecka så bäst att ligga i ;)
Igår var verkligen en av de mest sjuka dagar när det gäller att saker inte blir som man planerat...
Jag och Jennie hade bestämt att vi skulle på StorCon över dagen. Vi hade till att börja med köpt helhelgsbiljetter fast vi bara skulle vara där en dag :/ Vi hittade inget om endags såg dock sen samma dag att det gick att köpa där direkt i entrén... I alla fall hade vi därför planerat att vara där PRECIS när de öppnade så vi skulle få ut mesta möjliga!!!
Vad händer? Jag börjar dagen med att försova mig 4 timmar!! Vaknar en halvtimme efter att pendeln jag skulle ta gick till Uppsala. Och stackars Jennie i sin tur får sitt tåg inställt och får ta ett senare, men är snäll o väntar på mig på centralen i Uppsala i typ 3 timmar <3
Jag skyndar mig till T-C och precis när jag kommer till plattformen så går tåget så jag får vänta en halvtimme på nästa... Vä framme i Uppsala går jag och Jennie till busshållplatsen och får se bussen vi ska med åka precis! Så vi får vänta en halvtimme på nästa. Vi tar den bussen som går mot STORVRETA där vi tänker att vi ska av vid Storvreta centrum, efter 1 timmes bussresa kommer vi till nåt som heter Storvreta bibliotek där massa konventfolk verkar cirkulera och vi tänker att det är nog nästa hållplats, men nej den heter inget med Storvreta, nästa då... nästa.... efter typ 8 hållplatser börjar vi förstå att vi skulle gått av vid biblioteket! Det är försent att hoppa av för vi har ingen aning om vart vi är eller vilka bussar som går annars. Tänker att den nog vänder vid slutstation (som väl var Storvreta?) men haha nej den åker tillbaka till Uppsala!!!!!! SÅ EFTER 1 TIMME OCH 40 MIN ÄR VI TILLBAKA I UPPSALA!!!!!!
Vi har typ panikångest men lyckas ta oss till nån snäll kvinna på reseinfo som kollar upp att nästa buss går om 1 h o 45 min!!!!! Som tur är fanns det också ett tåg som skulle gå om 15 min så vi tog det till Storvreta, första turen på hela dagen! Så vi köpte ny biljett och var i Storvreta (igen) 25 min senare... Efter en liten promenad i duggregnet kom vi tillslut fram till konventet och hann spendera några ynka timmar där innan vi var tvungna att ta bussen tillbaka :(
Det var också lite av en rysare då vi när vi kommer till busshållplatsen ser att den är stängd. Bussen går alltså inte därifrån. Med några minuter kvar innan bussen går skyndar vi oss till en annan busshållplats som vi åkt förbi tidigare, bussen kör förbi oss, vi springer utav helvete och hinner precis med den! Puh
Resan hem gick relativt bra för mig. Lyckades hamna i samma vagn som ett halvt elitfotbollslag, något berusade, som bestämde sig för att byta om och spraya parfym under resan mitt i vagnen sådär xD Sista biten fick jag springa i hällregnet så en affisch jag köpt på konventet blev förstörd :'( Inte ens vädret hade vi tur med.... Väl hemma fick jag lite ström i min döda mobil som endast överlevt första halvan av denna kaotiska dag och såg att stackars Jennie hade missat den buss hon skulle bytt till i Enköping eftersom hon egentligen skulle suttit kvar på samma buss! Den sista som gick!! Hon räddades turligt nog av en snäll mamma som hämtade henne där efter nån timmes väntan mitt i natten på den öde stationen...
Så här efteråt kan jag verkligen säga att vi gick igenom mycket för att ta oss till StorCon xD Det verkade som ett mysigt konvent dock! Jag önskar att vi hade fått lite mer tid där bara :'( Men vi hade verkligen inte turen med oss den dagen. Och jag undrar om vi nånsin vågar besöka Uppsala igen efter detta xD
Känner mig rätt hyper nu!!! Kan vara för att jag suttit stilla i fyra dagar och försökt bli frisk! Och nu känns det lite bättre yaaay!! Får typ panik av att bara vara hemma och inte kunna gå ut. Så var riktigt härligt att gå till skolan idag ^-^ Dessutom roligt att bara ha en lektion vilket innefattade lite improvisation och att skriva positiva grejer till alla i klassen på lappar <3 som man gjorde med studentmössorna fast mer utförligt. Känns så bra att ge komplimanger till alla fina människor i min klass även fast det var svårt att väl i stunden hitta bra ord för det. Så svårt att beskriva allt vad man känner för en människa och summera det i några enstaka ord på fem sekunder. Men KÄRLEK till alla säger jag bara!!! Så efter att ha fått den lilla självförtroende boosten av att läsa sin egen lapp känns det som en riktigt bra dag! Har troligen fixat jobb för två veckor i sommar i alla fall! Och det är jag väldigt glad över! Dessutom var det så fint ute idag! Fast det regnade och var molnigt så såg jag hur det riktigt grönskar överallt och tankarna tog mig tillbaka till alla tidigare somrar med skolavslutningar, hopp och frihet! Och jag älskar verkligen när träden blommar! Så vackert! Länge leva naturen! Får se för lite natur här i storstan så uppskattar det lilla som finns. Jag är ju uppvuxen långt bort från civilisationen där andra hus är lika sällsynta som träd och parker är här. Nu ska jag tillåta mig att drömma lite om bekymmerslösa sommardagar innan jag tar tag i läxan till imorgon.
Inte många dagar kvar i skolan nu. Sorg över det. Så jag försöker njuta av det lilla som är kvar! Sen vet jag inte vad som händer...
Det var länge sen jag var så här utmattad. Hela veckan har det varit skola från 09:00-21:00. Vi har repat och repat sen i torsdags hade vi premiär på vår slutproduktion Medealand av Sara Stridsberg. På något sätt löste sig allt och det blev riktigt bra. Har aldrig känts så bra inför en premiär som denna gång och har verkligen varit otroligt kul! En så himla tung pjäs med jobbiga känslor så man har varit helt emotionellt utmattad varje kväll. Nu har vi bara en föreställning kvar! Efter det kommer det kännas väldigt tomt. Jag älskar verkligen min klass, alla är så härliga och vi har blivit en sån grym ensemble att det känns tungt att skiljas från alla sen i juni. Jag är så glad att det blev just den här pjäsen vi satte upp... så underligt hur det blir ibland... För lite mer än ett år sedan fanns Medealand bland söktexterna till teaterhögskolan i Malmö så jag läste pjäsen och tänkte att om jag någon gång i mitt liv vill spela någon pjäs så är det denna! Den här måste jag få göra. Sen börjar jag på Kulturama och vad händer? Jo, vår lärare säger att han har ett förslag på vilken pjäs han vill sätta upp med oss: Medealand! Så, haha, ibland har man lite tur också ^^
Nu sitter jag hemma och försöker bli frisk... för självklart lyckades jag bli förkyld precis till föreställningarna xD Men det gick bra iaf jag lyckades hålla ut in i det sista :)
Sååå, de senaste månaderna har inte varit så roliga. Jag har förlorat många jag älskar och vad jag än gör verkar det inte riktigt klaffa som det brukar. 2014 verkar inte bli ett bra år...
För att nämna en sak haha så blev mitt pass och min plånbok stulna i fredags T-T Inte så kul! Jag vet inte vad som är värst, att missa roligt valborgsfirande och premiärefterfest för man är utan id eller att behöva betala 300 kr för ett sl-kort tills jag får ett nytt samt försöka klara sig utan bankkort och spotify premium som lägligt nog skulle dras från mitt obefintliga kort. Jaja, det var ju bara materiella saker iaf. Allt är spärrat och efterskickat nu så snart är jag back in business så att säga.
Denna händelse gör mig dock lite vidskeplig. Jag vet inte om ni tror på sånt men jag har en speciell ring som jag alltid har när jag går ut eller gör nåt särskilt. Det har hänt många otroliga sanslösa saker med den på... och jag har alltid klarat mig helskinnad. Så på något sätt har jag fått för mig att den för tur med sig.
Jag har bara glömt den ringen två gånger.
Första gången var en natt då jag var ute med en kompis, valde att hänga på till en efterfest för jag inte vågade gå hem själv och hamnade typ två timmar från Stockholm! Gick runt i minusgrader i över en timme för att hon som hade festen inte hade nån nyckel och för att sedan väl inne i lägenheten frysa i fyra, fem timmar tills jag såg mitt tillfälle att ta mig hem med urladdad mobil xD
Andra gången var i fredags, då någon stjäl mina saker...
Hm... tror jag behåller den på nästa gång för säkerhetsskull!
Alltså nu har det hänt igen. Jag tror jag aldrig fattade hur litet Stockholm är förrän jag flyttade hit. Innan trodde jag alltid att man i huvudstaden, den högst befolkade staden i Sverige, skulle få vara anonym. Men nej, haha, det händer hela tiden att jag springer på människor jag känner eller halvbekanta på de mest oväntade platserna. Det som var mest underligt idag var att jag tidigare tänkte att 'hm... jag kanske springer på honom' helt underligt att jag ens fick den tanken men vidare att det faktiskt hände. Och som påminner mig om hur det minsta val man gör påverkar ens framtid. Nu överdriver jag just i detta sammanhang. Men jag vet att jag funderade på att gå en annan väg men valde just den jag gjorde och då sprang jag in i denna oväntade person. Men det gör mig i alla fall också lite rädd, för tänk vilka jag hade kunnat stöta på om jag valt en annan väg och vilka jag hade missat om jag inte gjort de små vardagsvalen jag gjort. Detta är något jag älskar, att genom tur/slumpen/ödet eller vad man nu tror på lyckas då och då korsa sin väg med andra som man faktiskt inte trodde man skulle möta igen...
Haha, kanske lite flummigt ^^ Men det har hänt så många gånger nu, vilket blir så surrealistiskt när man tänker på hur liten chansen egentligen borde vara att man stöter på något bekant ansikte här i detta myller av liv och människor.
Så idag när jag vaknade kände jag att det skulle bli roligt idag, jag var peppad och såg fram emot att få visa min monolog för provjuryn som vår lärare tagit till skolan just för att vi ska öva oss i att söka till teaterhögskolan. Jag kände mig inte alls tillräckligt förberedd, hann inte öva mycket alls igår eftersom vi var på föreställning på Dramaten, Woyzeck, och så har jag inte hunnit i helgen. Har hänt mycket nu när jag fyllt år och allt -.- Men, ja i varje fall var jag ändå glad och längtade efter att få göra provet... men efter provet så kändes det hemskt. Ville egentligen bara sjunka genom jorden, strunta i teatern helt och jag vet inte... försvinna. Det var precis samma känsla som när man inte går vidare i de riktiga proven, bara att nu visste jag allt jag gjort som var fel och kände mig helt värdelös rent ut sagt. Och det var inte bara jag som mådde dåligt, hela klassen gick in i nåt sorts deppmode efter lektionen och jag var så tankspridd att jag nästan dödade en klasskompis genom att gå och köpa choklad med jordnötter i, vilket är förbjudet på skolan och helt i min klasskompis sällskap då hon är väldigt allergisk mot jordnötter O_O Som tur var så blev hon inte påverkad av det och jag hann ta bort chokladen innan hon fick andnöd!
Det är så jobbigt för jag vet ju precis vad jag behöver göra för att det ska bli bra, jag visste det redan innan de sa allt som var fel, men jag vet inte hur jag ska gå till väga för att lösa det. Det är som att all fantasi och kreativitet försvinner ur mig när jag ska börja arbeta med min scen.. men jag antar att jag får se till att lösa det bara... "Make it work!"
Den där jobbiga känslan när man låser in sig på toaletten i skolan och gråter, sen får man panik eftersom alla kommer se att du är ledsen... Tur att jag har fantastiska vänner i klassen som man kan gråta med! <3
Nej, nu ska jag kolla in en pjäs med en ny monolog som jag blev tipsad om! Ingen vila här heller! ;)
Som roligt avslut på ett deppigt inlägg kommer en video med en låt med norska Kollektivet, som vi ska dansa till i vårt Devising Projekt! Väldigt kul! XDXD
Nu har jag äntligen hittat mig själv! Eller, ja fått mer förståelse för vem jag är hihi :D
Ellen fick mig att göra ett personlighetstest baserat på psykologen och forskaren Carl Jungs arbete. Det finns 16 olika personlighets typer man kan bli och jag blev INFJ - Introverted Intuitive Feeling Judging. Läskigt för när jag läser om den typen av personlighet så känner jag att allt stämmer in på mig. Och det känns tröstande att veta att det finns några fler av befolkningen, 1-3% av jordens befolkning (tydligen den mest ovanliga av alla typer), som är som jag... Det negativa jag fick veta haha var dock att jag tillhör den gruppen av människor som har störst sannolikhet att bli olycklig i sitt äktenskap och löper hög risk för att bli deprimerad. INFJs är omtänksamma, komplexa, kreativa människor som lägger stor vikt vid sina instinkter och intuition. De är väldigt bekyddande om sitt inre och delar bara med sig av det de vill när de vill, men de håller en väldigt speciell till plats i hjärtat för de som står dem nära och bryr sig mycket om deras känslor. De vill förstå andra och bli förstådda. Har väldigt starka värderingssystem och lever efter att göra vad de tycker är rätt.
Man kan också se vilka personlighetstyper man skulle passa bra ihop med så, haha, antar att jag får tvinga mina framtida pojkvänner att ta det här testet xD
I varje fall är jag väldigt lycklig och haha, glad över kunna "lära känna" mig själv bättre. Nu är det slut med identitetskrisen haha... nejdå, jag har nog alltid veta vem jag är i grunden i alla fall ;) Men ja, ta det här testet om ni är nyfikna. Finns online, bara att söka på Myer Briggs personality test
Nu har jag gått och varit impulsiv igen xD Jag har i väldigt väldigt lång tid längtat efter ett piano, jag har varit tvungen att spela efter skolan i övningsrummen för att få ur mig all musik som rör sig i huvudet. Jag bor ju i en väldigt liten lägenhet med min kompis, men de senaste dagarna har jag tänkt att det nog går att klämma in ett piano... så jag gick in på blocket och svarade jag på några annonser idag och ska provspela ett piano på fredag! XD Kom på sen att, ja... kanske borde kolla med min kompis mamma som äger lägenheten om hon tillåter det först också haha... Men vi får se, kanske får jag äntligen mitt efterlängtade instrument snart! <3
(*^-^*)/
Sen kommer ju det issue att få hem pianot till lägenheten O_O Bor på tredje våningen och går inte in i hissen... Haha men jag antar att det löser sig på något sätt. Får komma med vidare uppdateringar kring om det blev något eller inte hihi ^^
