Plan A eller B?

Jag har under de senaste 3 åren haft klart för mig att jag vill bygga ett liv där jag kan satsa på musiken och det jag verkligen brinner för.
Samtidigt så har jag fått höra (främst från min familj även om de är väldigt stöttande) att jag borde tänka på att ha en plan B och därav har jag börjat plugga nu. Pluggandet kräver så klart att jag lägger ner en del tid på det eftersom det är heltidsstudier men då det är plan B, är det då vettigt att jag lägger så mycket tid på det när jag fortfarande har plan A som är musiken i rullning? Jag börjar luta åt ett nej på den. Man kan ju argumentera för att jag bara är trött på universitetslivet vilket typ alla är så här i jul och deadline tider men ska man satsa på någonting så ska man väl satsa 100%?
Jag har funderat på om jag kanske borde vänta med att plugga så länge det går bra med plan A. Det enda som skulle vara dåligt med att vänta med att plugga är att jag tar en risk att bli för bekväm med att bara jobba och satsa på bandet men det finns ju å andra siden tusentals folk som inte börjar plugga för ens man är typ 30, till och med 50 i vissa fall. Av de 60 personer som går samma program är det kanske 10 elever som är under 30, resten har jobbat innan, testat andra vägar tills man hittat ''rätt''.
Skulle jag ta ett uppehåll från pluggandet så blir problemet att jag måste jobba aningen mer och betala hyra hemma men det är liksom inget stort problem tänker jag.
Skulle det skita sig med bandet för att jag kompenserar med att jag pluggar till något jag inte vill bli i första hand så skulle jag hata mig själv.

Kommer att plugga fram till turnen i Mars då jag kommer missa en viktig del i kursen som jag inte kan ta igen innan nästa hösttermin så då får jag väl känna på hur det är att bara jobba och repa, ser faktiskt fram emot det. Vad är meningen med livet om man ägnar det åt att inte försöka göra det man mår bra av och brinner för?