Riktigt namn:
Caroline Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Umgås
Bor:
Själv
Politik:
Inte valt
Dricker:
Läsk
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2008-06-27
Mitt nätverk har varit uselt sedan jag fick det för över två år sedan. Men hor dåligt det än varit så har EC ändå alltid fungerat som det ska - tills nu! Nu vill inte ens EC fungera. Jag behöver verkligen skaffa ett bättre nätverk nu när jag flyttar. Ett nytt nätverk behöver ändå fixas då glocalnet inte fungerar i mina hemtrakter.
Every time Im looking on the sun I get an awkward feeling. I cant stand it. I hate the sun more and more every time I see it. But the moon, I like the moon. And the dark, I like the dark. More things that i like is fear and blood, I like panic and death. Im sick of the life, but Im living anyway. Just to scare others and to show them the real world. Its not that perfect that they think it is. Everything they think is scary and that they are afraid of, they dont believe in. Like ghosts and dragons, fairies and unicorns. They dont believe because they are afraid. But they do exist. Just like me. And I know because I have seen them in my dreams. Im almost dead. A walking dead. But Im still alive. I dont know why, its just how it is. I have been shot and stabbed. I have tried to take my life. But I cant. I cant even feel pain anymore. The only thing I can feel is sadness. My heart is broken. My mind is broken. My world is broken. The only friends I have are the crows. But even they dont talk to me. But its okay. I dont really care. I dont talk either. I dont talk at all. Because if I dont talk, I cant say anything wrong. And because I have gotten used to not talk, I cant talk even if I wanted to. But it doesnt matter anymore. I wonder why. Why is my world so different? I cant smile. I cant laugh. I cant even cry. Whats wrong with me? The thing that is wrong with me is that I know the truth. Im the only One. All the others dont understand.
I dont know what I am supposed to do. My whole life have I been left behind, lonely in the dark corner, swept by the shadows. Is it going to be like this forever? Or may I have an unknown savior thats going to save my life? Its just a question of time before something bad is happening. I can feel it. But when, I dont know exactly. I just know that its going to happen soon. Am I going to die, or am I going to be saved? Its just a question of time before something bad is happening. I dont know how happiness feels. I dont know how to smile or laugh. I dont know how it feels without sadness and pain. Several times I have tried to see the light of the life, but the only thing I get from my efforts is more darkness, more shadows, more pain, and more sadness. I dont know how to love and I am too tired to hate. Im just sitting here in the dark corner, without a home, without family and friends, and only with my own thoughts as company. Most of the time, it feels like I am a hollowed ghost, not human at all. Kind of Like An inhuman creature. Shouldnt that be fun? To be inhuman. And to surpass inhuman powers. But Im certainly isnt an inhuman creature at all. Just a lonely human, left in a dark corner by myself. Is it my destiny? Or did something go wrong? I wonder, oh how I wonder.
kodoku na nettaigyo jouzu ni oyogenai
namida de mitasareta suisou oboresou
yozora no fukurou ni kokoro wo ubawarete
toutei kare no you ni sora wo tobeyashinai koto nado wakatteru
ganbou negai ya kibou nado hyouri wo yuusuru moroha no tsurugi
konya kokyuu ga kurushikute nemurenai nemuritai nemurasete
daijoubu sonna genjitsu nara minakute ii yowasa wa aku ja nai
nigedase yo saa koko e
azayaka na sekai e
sashidase yo yowasa wo subete
naki yande kare hateta nara
nemuru made soba ni iyou
nigedase yo saa koko e
aisarenu disukasu
kono ude wo tsukanda kimi wo
kodoku kara mamoreru you ni
kono uta ga kikoeru ka?
Lyrics to Fukuro No Yurikago (English) :
The lonely tropical fish has trouble swimming
They look like they will drown in the tank full of teardrops
My heart was stolen by the owl in the night sky
I know fully well i could never soar above the worlds like he
Desires and wishes are a double edged sword
Tonight i can't breath or sleep, let me sleep
It's alright, you don't see that reality, weakness is not evil
"So run, run to me"
Run to this brilliant world
Throw of your weakness
When you run out of tears
I'll stay with you until you fall asleep
"So run, run to me"
Unloved fish
These arms of mine will hold you
And protect you from all loneliness
I wonder, can you hear this song?
Jag gjorde onigiri för första gången idag, och det var ganska gott ävenom jag inte gjorde som man ska. Haha xD
Jag har nästan lite lust att skaffa en riskokare framöver. Får väl se hur det blir med det.
Och kladdigt som tusan var det också. Och väldigt varmt.
Använde bara ris idag. Ska testa att ha någon fyllning i nästa gång.
Det är en vacker, vit och snöig julaftonsmorgon. Hon betraktar den glittrande snön. Det är vackert. Hon såg på de snötäckta träden. De hade tappat sina gröna blad, men hade nu vackert glittrande snö. Hon såg på taken med decimetertjock snö. Hon såg på vägen. Den nyplogade vägen som sakta blev fylld med snö åter igen.
Det var vackert och luktade friskt. Men kylan fanns ändå kvar. Även om Hon önskar, så skulle Hon inte kunna stå där för alltid. Även snön kommer inte alltid att vara kvar.
Hon känner sorgens smärta i bröstet. På denna dag, är det exakt tre år sedan. Tre år med kraftig sorg. Han sade ''En vacker dag ska vi åter få vara tillsammans. Och då för evigt.'' Idag är en vacker dag. Menade Han idag? Hon vet inte. Men Hon vill inte vänta längre. Utan Han är livet inget värt.
Hon funderar en stund. Men inte för länge. Idag ska det ske. Hon lägger sig ned i den djupa snön. Lägger armarna i kors över bröstet. Snöflingor landar på ansiktet. Men hon bryr sig inte. Hon vill gråta, men har inga tårar kvar.
Hon sluter ögonlocken. Hon känner sig närmare Han. Snart ska de få vara tillsammans igen. Bara hon får somna. Hon somnar.
Hon somnar i den vita, glittrande, kalla snön. Ett tunt täcke av snö täckte den lättklädda kroppen. Det rödbruna håret försvann under den glittrande snön. Pulsen blev allt svagare.
Hon känner värmen komma tillbaka. Hon öppnar ögonen. Allt är vitt. På avstånd hör hon fåglar sjunga. Hon hör svaga röster. Ska Hon få träffa Han igen. Ska de få vara tillsammans för evigt.
Hon ser en dörr. Den öppnas. Är det Han som ska hämta Hon? Äntligen! Efter tre långa år ska de äntligen få vara tillsammans. Hon känner en tår smita nedför kinden. Hon kan inte stoppa den.
Tårar börjar strömma. Fler och fler. Det var inte Han. Det var en man, i vit rock. Men det var inte Han. Mannen går genom rummet. Mannen drar upp persiennen. Sedan går Mannen ut genom dörren.
Floder av tårar strömmar nedför kinderna. Ute närmar sig ett oväder med snabb takt. Det är för sent. Den vackra dagen är över.