Ahseyo94s blogg

har börjat gymma ordentligt och äta ordentligt.
gått från 78.8kg till 67.1kg på 10 veckor.
och har också insett att jag är hypermetabolisk just nu.
började med att jag åt helt vanligt och runt 2k kalorier som borde vara en nivå där de flesta har ett hälsosam defecit, men min kropp började gå i svältläge.
runt ca vecka 6 så började jag droppa 2 cm i midjemått per vecka, så från 6 till 9 så gick jag ner 6 cm midjemått totalt vilket inte borde vara logiskt tekniskt sett.
så vecka 10 gjorde jag ett stresstest på min egen kropp. under 5 dagar så åt jag ca 4k kalorier, och absolut INGENTING hände på vågen.
notera, att jag hade vecka 10 precis skaffat våg och fick en smärre chock när jag såg hur mycket jag gått ner.
under dessa 5 dagar när jag åt runt 4k kalorier, och tom lite över, och mycket fett/kolhydratstät mat dessa dagar så: gick jag ner ca 2kg, 0.5 cm ner i midjemått + kunde fortfarande öka i progressive overload på gymmet.

har gjort en hel del undersökning, och det visar sig att jag är hypermetabolisk/hyperresponsiv mot mat.
dvs att min kropp mer eller mindre hanterar mat som näring minuten den kommer in i mitt system, och jag har en ovanligt hög förbränningstakt.
jag kan mer eller mindre äta vad fan jag vill och gå upp just nu.
så, behöver inte väga någonting mera eller dvs, mest för att se att jag faktiskt får i mig ordentligt och har nu listat ut att jag kan ligga runt 4000 kalorier och fortfarande vara i underskott.
är en genetisk outlier/1%are av hela populationen, kul! har dessutom gett all min gymdata, all näringsinfo och precis ALLT jag loggat dessa veckor till en vän som är läkare och som nu vill göra en patientstudie/klinisk prövning på mig då jag mer eller mindre är en vandrande paradox just nu medicinskt.

anyways, mår bra som fan och älskar att gymma numera, mvh.

och det låter tamigfan nästan bättre än orginalet

herreJÄVLAR vi är i början av 2026 och det har redan kommit riktigt bra släpp.

så jävla groovigt sound

FÖR I HELVETE vad bra.
Hur har jag missat denna punk guldklimp? Tänk er ebba grön fast lite mera melodisk och lite mer förfinad.



Masshysteri Del Två, Dom Kan Inte Höra Musiken och Välkommen till Verkligheten är absolute fucking cinema

Kommer på mig själv med att fucking brista ut i storgråt ibland när man hör en låt som påminner om en vän som gått bort eller ser en film med sorgligt slut.
hände aldrig mig för tio år sedan.
är detta normalt? lolw

i varierande kvalité.

https://soundcloud.com/stem_lel/citizen-how-does-it-feel

mitt senaste arbete :)

Det är 11 år sedan du tog livet av dig, och jag har fortfarande svårt att förstå att du är borta.
Det slog mig igår när jag satt och sjöng på Citizen's Sleep, och jag lider fortfarande av överlevnads skuld.
Jag kommer fortfarande ihåg hur det slog mig som en våg när jag läste vad som hade hänt.
Vi hade inte pratat på 3 dagar, så jag gick in på din facebook sida och såg en hel drös av meddelanden från släktingar och vänner.
"We miss you"
"I hope you're in a better place"
Jag var så shockad att jag inte ens kunde skriva något på din profil, smärtan kom mycket senare.
Varje år så blir det svårare att svårare att förstå att du är borta.
Ofta undrar jag, "kunde jag ha gjort något, att få dig le och kanske inse att det finns en dag till?"
Jag kan inte hjälpa att klandra mig själv efter att ha försökt hålla ditt humör uppe så många gånger som du grät ut hos mig och jag hjälpte dig för att jag älskade dig.
Grät mig till sömns igår och jag är rädd att dagen inte kommer bli bättre.

För att skriva av mig skrev jag några rader igår.

How hard is it not to be okay, when the world around you feels like it's crashing down.
How hard is it not to smile, when it feels like there's nothing to smile about.

peak musik