Gruppterapi för de frälsta

Klockan är mer än den borde
och jag bråkar med mina känslor och mitt förnuft
de sa att det fanns något där emellan
de kallar det för många saker
att vara klok, att vara vis, att vara wise mind
de pratar stort och jag har svårt att hänga med
jag känner mig främmande
främmande i min egen kropp
det känns inte som om
det är jag som sitter här
jag har mina fåglar hårt i handen
som för att skapa en gräns
tydligare än den jag redan känner
jag ser mig sittandes
ensam bredvid alla
de har sina liv, sina känslor
mina hör inte hemma här
jag försöker vara någon
något jag inte är
jag försöker strypa mina ord
innan de hinner lämna min strupe
jag vet att jag skulle kunna säga så mycket
tycka så mycket
men jag vill inte måla gränsen med svart färg
för om jag låtsas att den inte finns
kommer ingen att se den
mitt förnuft borde segra
jag har för många känslor
känslor som pratar strunt
känslor som skriker i mun på varandra
nothing makes sense anymore
jag önskar att jag hade din hand att krama
ibland ville jag skrika
springa därifrån
men jag tvingades
tvingade mig själv
i pausen rökte jag och låtsades vara bättre än jag är
röken var det enda som vittnade om min osäkerhet
min trasighet
min rädsla
jag frågade mig själv vad jag gjorde här

de sa att jag tänkte för långt fram
att mina tankar var tio år in i framtiden
och jag ville protestera men jag höll med
men svara mig nu
om mitt liv inte kommer börja förrän om tio år
varför ska jag då inte stanna bland törnorna
jag bryr mig inte längre om taggarna
mina kläder är trasiga
min hud är ärrad
och jag har slutat bry mig
jag vill inte vänta i tio år
jag hör inte hemma någonstans
för jag har glömt vem jag är
och jag tycker inte om den jag blivit

de ropar till mig
ber mig sätta mig ner
de sa att allt kommer bli bra
"drick lite te och slappna av
berätta om dina värsta mardrömmar så kan vi skratta och le
tillsammans
men vad du än gör
berätta inte om dig själv
för du hör inte hemma här
inte egentligen"