Davids begravning

Hej bloggen. Längesen sist nu men jag kände för att skriva av mig lite efter dagen.
I praktiken så var det här min första begravning jag varit på och det var ingen munter tillställning. Att det var en såpass ung människa gör nog en helt del där.
När prästen talade om gud och mer andliga ting gjorde det inte så mycket för mig men när han pratade om David och hur han var som person så blev man betydligt mer rörd. Sen när prästen pratar klart var det dags för att ta ett sista farväl och när hans familj reste sig och gick upp till kistan så brast det nog för alla om det inte redan gjort det vid det laget. Det blev så äkta, och så verkligt.
Enligt en vän jag träffade där som varit på ett 10-tal begravning i livet var det här en sorgligaste hon varit på så det säger en del.
Nu var det iallafall gjort och jag är glad att jag gick dit.

Hej då David.