Tankar kring Trollhättan, nationalist-tänk och att bry sig.

La upp denna på facebook. Bemöttes väl inte med någon vidare kärlek och det var inget jag direkt förväntade mig. Jag gillar när der skaver och det passar inte medelsvenssons.

Låt oss analycera bilden: Inget ont om offren, inget som tyder på att jag sympaticerar med våldsdådet, bara en bild som spelar på att gärningsmannen var lik Darth Vader. Varför är detta då så känsligt? Jag tror att det handlar om ett ''vi och dom-tänk''. Ja jävlar var vi ska hålla tysta minuter och skänka fina tankar till dessa två offer och deras familjer. Men var var dessa evenemang för sisådär två veckor sedan när två bomber smälldes av i Turkiet mitt i en fredsparad där minst 30 personer dog? Att vi så blint förhåller oss till dessa påhittade landsgränser som funnits i en bråkdel av en sekund i detta dygn som är jordens livstid.

Jag vet ärligt talat inte om folk verkligen känner något för offren i Trollhättan. Alltså på riktigt KÄNNER något. Det är inget jag klandrar någon för för jag gör det verkligen inte även om det är tråkigt det som hänt. Hur ska man kunna känna någon som helst sorg när man ständigt varje dag blir matad av nyheter om död och elände.

Det ser väl bra ut när man låtsas skänka en fin tanke, vad vet jag. I don't like it.



Detta skrevs 02:52 så om inlägget saknar röd tråd och struktur så är det därför. Eller så är jag kass på att skriva. Night.